Svenska medborgare med strategiska ministerposter utomlandsSvenska medborgare med strategiska ministerposter utomlands



Video

https://rumble.com/v43od4e-live-vinter-med-frken-vithatt-episode-65.html

Episode 65. Svenska medborgare med ministerposter utomlands går att koppla direkt till SIDAs bistånd. Länder som Irak, Somalia och Afghanistan har ministrar som är svenska medborgare. Episoden behandlar även Boforsaffären, telub, Libyer som tränar Robot70 i Växjö, Palmemordet, Anna Lindh mordet och en hel hög med andra dödsfall som går att koppla till Boforsaffären.

LISTA: Hit går svenska skattebetalarnas ’humanitära bistånd’

Publicerad 2022-04-06

https://samnytt.se/lista-hit-gar-svenska-skattebetalarnas-humanitara-bistand/

Sverige och Irak

På våren 1990 byggde Skanska ett palats åt den före detta irakiske diktatorn Saddam Hussein och den svenska militären testade de skottsäkra glasen till palatset.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/a2J3zE/svensk-militar-testade-glas-at-saddam-hussein

Iraks försvarsminister är svensk medborgare – folkbokförd i Stockholm

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppgifter-iraks-forsvarsminister-ar-svensk-medborgare-folkbokford-i-stockholm

Sverige och Somalia

Somalias svenske premiärminister avstängd – efter bråk med presidenten

Somalias premiärminister Mohamed Hussein Roble, som är svensk medborgare, uppges ha blivit avstängd från sin post – efter ett långdraget bråk med presidenten som anklagar den svenska premiärministern för allvarlig korruption.

https://www.svt.se/opinion/jerlerups-pastaenden-ett-hopkok-av-halvsanningar-och-logner

Sverige och Afghanistan

När talibanerna förra året åter tog makten i landet flydde president Ashraf Ghani i helikopter som han lastat med motsvarande 1,5 miljarder kronor i biståndspengar. Med sig på flykten hade han sin svenske rådgivare Fazel Mahmood Fazly med ett förflutet som bidragsfuskare i Sverige.

https://samnytt.se/bidragsfuskade-i-sverige-nu-pa-miljardflykt-med-afghanske-presidenten/

Sverige välkomnade den korrupte presidenten till Sverige 2016

En orsak till att så många afghaner söker sig till Sverige är att de har fått en uppfattning om att här är gatorna av guld, säger Afghanistans president Ashraf Ghani i en intervju i Agenda under sitt Sverigebesök. Men han säger också att många afghaner har börjat återvända frivilligt på senare tid när de upptäckt att bilden inte stämmer.

Den afghanske presidenten besökte i veckan Sverige och Agenda fick en exklusiv intervju. Den handlade bland annat om de många afghaner, till stor del ensamkommande barn, som söker sig till Sverige.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ghani-ny-afghansk-president

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/det-finns-en-bild-av-att-gatorna-i-sverige-ar-av-guld

Sverige och Libyen

Samma KU förhör: Anders Björck: Hur kom det sig att ni fick napp just i Libyen? Var det någon aktiv ackvisition för att få affärer av det här slaget just med Libyen?

Benkt Dahlberg: Det förmedlades genom en arab, som har gått på tekniska högskolan i Stockholm och tagit civilingenjörsexamen och arbetat som konsult i Libyen. Han fick kontakt där nere med en gammal studentkamrat till mig som har ett konsultföretag och också har arbetat i Libyen. Det var helt by chance. Han kände till att vi hade ett företag som hade de här faciliteterna. Min gamle studentkamrat var själv reservofficer. Det råkade bli så att han ringde till mig och frågade om vi var intresserade. Vi hade inte drivit någon ackvisition alls i Libyen. Vi har däremot besökt vissa andra arabländer men aldrig Libyen.

Länkar:

Växjö, Telub & Libyen – Carl Norberg – Palanthir

https://carlnorberg.se/2023/03/05/telub-palme-bofors-indien-rb70-asea/

Wallenberg och Kina!Wallenberg och Kina!



Tänk att en sträng diktatur godkänner utländska företag med monopol i landet.

Mitt under pandemin så åkte Wallenberg i specialchartrade plan för att hämta hem labbutrustning från Kina:

https://www.svd.se/a/b5V20g/wallenbergs-kupp-spelet-bakom-unika-coronalabbet

Wallenberg har mer investerat i Kina än vad Kina har i Sverige!

Kina säger att ett fåtal svenskar på ett brutalt vis lägger sig i Kinas inre angelägenheter:

https://sverigesradio.se/artikel/7373890?fbclid=IwAR3n51xe4imXR7Cg2GthDpjppPLMVQLMiHVYPiQ-LysiZzC2bcfiQ2ctmww

Ericsson använder slavarbetare i Kina:

https://www.expressen.se/gt/ericsson-i-samarbete-med-kritiserad-slavfabrik-i-kina/

Jacob Wallenberg:

”Mitt engagemang som medlem i Shanghais borgmästares internationella råd sedan 25 år, och motsvarande engagemang i Tsinghua universitets internationella råd, ger mig insikter och kontaktytor till det kinesiska samhället som ger möjlighet att framföra synpunkter kring hur handel och annat utbyte bör bedrivas. Vi i familjen tror på att hålla dialogen öppen och rak.”

https://www.svd.se/over-100-miljarder-pa-spel-for-wallenberg-i-kina?fbclid=IwAR1Q7d22dk4Tl7Vazl0oZZ5xfIaDhzTaSoxBVMYvK1VMTTpeIXpu_POIzw4

Hela artikeln:

“Wallenberg om Kina: ”Inget att vinna på konfrontation”
Måndag den 21 oktober i år – bara ett dygn efter att tusentals demonstranter drabbat samman med polisen i Hongkong i ännu en uppgörelse – satte sig Jacob Wallenberg i en beige, tronliknande fåtölj i ett rum i Shanghai. Intill honom fanns en annan kostymklädd man i en likadan stol.

Det hela liknade ett toppmöte mellan två världsledare.

Vilket det, på sitt sätt, var.

Mannen är nämligen inte vem som helst. Han heter Li Qiang, är kommunistpartiets sekreterare i Shanghai. Som medlem av partiets 25-hövdade politbyrå, partiets själva styrelse, är han en av de mäktigaste männen i hela Kina.

Med på mötet var också amerikanen Maurice R Greenberg, tidigare chef för den amerikanska försäkringsjätten AIG.

Händelsen finns på bild. Den är publicerad på nätutgåvan av den statsägda dagstidningen Shanghai Daily ihop med ett kort referat:

”Li tackade de två gästerna för deras medverkan i skapandet av IBLAC och och deras värdefulla råd och förslag till Shanghais sociala och ekonomiska utveckling”.

IBLAC står för International Business Leaders Advisory Council och är ett råd med globala näringslivshöjdare kopplat till Shanghais borgmästare. Jacob Wallenberg och Maurice Greenberg var i stan för rådets årliga sammankomst. Vilket också var skälet till mötet med Li Qiang.

Att Jacob Wallenberg träffar en person ur Kinas högsta ledning är inte ovanligt. Wallenberg har varit medlem av IBLAC i många år, och även under en period varit dess ordförande.

Kontakter med kinesiska politiska ledare på hög nivå har varit viktigt för många större företag som verkat i Kina genom åren, säger Kristina Sandklef, senior Kinarådgivare på konsultfirman Consilio International.

– I allmänhet är det är nyttigt att ha politiska kontakter när man bedriver verksamhet i Kina. Det underlättar livet på alla sätt. Det kan räcka med att ha en bild i receptionen med en representant från det egna företaget ihop med en lokal ledare för kommunistpartiet, så att besökare vet att man har kontakter, säger Kristina Sandklef.

Enligt Oscar Almén, forskare och Kinakännare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, har politikens roll i det kinesiska näringslivet ökat på senare år.

– Med tanke på att politik är så närvarande i Kinas slutna system, och blivit ännu mer närvarande under Xi Jinpings tid vid makten, är det klart att politiska kontakter rent allmänt är bra att ha för utländska företag, säger Oscar Almén, som också nyligen publicerat en granskning av kinesiska företagsköp i Sverige.

Exakt hur Wallenbergfamiljens politiska kontakter har hjälpt gruppens företag är svårt att slå fast. Helt klart har Kina i dag en enorm betydelse för Wallenberggruppen och dess företag, och har så haft i flera år. Bara 2018 hade sex av Wallenberggruppens största industriföretag intäkter i Kina på över 130 miljarder kronor, enligt SvD:s sammanräkning. Det är 80 procent mer än samma sex företag drog in från Kina år 2010.

Det handlar om börsnoterade bolag som ägs i flera steg, via det noterade förvaltningsbolaget Investor och det onoterade FAM, som i sin tur ägs och kontrolleras av Wallenbergstiftelserna. FAM och Investor äger aktier med stor rösträtt som ger familjen och dess representanter en ledande ställning i bolagen.

För flera av bolagen är Kina i dag näst största marknad.

I verkstadsjätten Atlas Copco stod i fjol kinesiska kunder för 18 procent av försäljningen. I ABB var samma siffra 15 procent. I kullagertillverkaren SKF, 16 procent.

Det kan jämföras med andelen av Sveriges export till Kina, som 2018 låg på 4,7 procent. Visserligen är nämnda företag globala och Kina utgör motsvarande 19 procent av världsekonomin, räknat som BNP. Men det är ändå klart att Kina är en långt viktigare marknad för Wallenbergfamiljens bolag, än för flera andra svenska globala företag. Till exempel var Kina-andelen av Sandviks försäljning bara 7 procent och av Assa Abloys 6 procent.

Det här sjukhusbesöket råkade därefter skapa ett särskilt band mellan mig och Jiang Zemin.

Skulle det bli allvar med Kinas senaste hot, som det formulerades av ambassadören Gui Congyou förra veckan i en intervju med Göteborgs-Posten, att ”begränsa utbytet och samarbetet inom ekonomi och handel” med Sverige, kan det få stora konsekvenser för Wallenberggruppens företag. Och därmed för de svenska aktieägare och pensionssparare som har pengar investerade i bolagen.

Svenska tjänstepensionsbolag har till exempel tiotals miljarder investerade i Wallenberggruppen, och som därmed är beroende av intäkterna från Kina. Bara i Investor är tjänstemännens Alecta och arbetarrörelsens AMF tvåa och trea på listan över största ägare efter Wallenbergstiftelserna. Alectas pensionstagare äger i dag Investoraktier för 23,6 miljarder kronor, och AMF:s pensionstagare och fondandelsägare 17,7 miljarder kronor, enligt ägartjänsten Holdings.

Peter Wallenberg tar emot president Hu Jintao vid dennes besök i Sverige sommaren 2007. Utmed väggen sitter Erik Belfrage, Hans Stråberg, Carl-Henric Svanberg, Peter Wallenberg Jr, Marcus Wallenberg samt Jacob Wallenberg.

Wallenbergfamiljens ekonomiska kontakter med Kina går långt tillbaka. Jacobs pappa Peter Wallenberg har berättat i tidningen ”Företagsminnen” att han besökte Kina redan i slutet av 1970-talet, i samband med att Deng Xiaoping blev ledare och initierade det ekonomiska reformprogram som i dag – fyra decennier senare – gjort Kina till världens näst största ekonomi.

Peter Wallenberg kunde då etablera personliga relationer med Kinas absoluta toppskikt. Vid en resa i landet blev han bjuden på middag av Shanghais dåvarande borgmästare Jiang Zemin. Vid middagen trodde Peter Wallenberg, felaktigt, att han fått en hjärtinfarkt och fördes till sjukhus.

”Det här sjukhusbesöket råkade därefter skapa ett särskilt band mellan mig och Jiang Zemin, han hade ju medverkat till att rädda mitt liv. ’Hur är det med ditt gamla hjärta?’, frågade han skämtsamt när vi träffades på nytt”, sa Peter Wallenberg till Företagsminnen.

När Jiang Zemin 1989 efterträdde Deng Xiaoping som ledare stod Wallenbergfamiljen därmed i direktkontakt med toppen. Relationen fortsatte när Hu Jintao sedan tog över makten 2002. När Hu Jintao var på Stockholmsbesök sommaren 2007 var Peter Wallenberg en av dem som tog emot presidenten.

Mycket talar för att de nära relationerna har förblivit nära även efter 2012, då Xi Jinping blev president. Den Li Qiang som Jacob Wallenberg träffade härommånaden står, enligt South China Morning Post, Xi Jinping nära. Enligt tidningen är Li Qiang en av Xi Jinpings allierade från Zhejiangprovinsen. Li Qiang var enligt tidningen sekreterare under tre år till Xi Jinping, när han var ledare för kommunistpartiet i Zhejiang.

Li Qiangs företrädare i Shanghai, Han Zheng, är en annan av de partitoppar som Jacob Wallenberg haft kontakt med genom åren. Och Han Zheng är inte vem som helst. I dag är han en av sju medlemmar i politbyråns innersta krets, Xi Jinpings så kallade ”standing committee”. Det är Han Zheng som syns på bilden intill ihop med Jacob Wallenberg, vid en presskonferens 2011.

Jacob Wallenberg med Han Zheng 2011, då Han Zheng var borgmästare i Shanghai. I dag är han en av sju i den inre kretsen av kommunistpartiets Politbyrå, dess så kallade ”standing committee” som leds av president Xi Jinping.

Parallellt med att Wallenbergfamiljen har odlat sina politiska relationer har gruppens företag byggt upp en ansenlig närvaro på plats i Kina. Landet är i dag inte bara en viktig marknad för gruppen. Flera av företagen har stora produktionsanläggningar i landet. SKF har i dag till exempel nio kinesiska fabriker som är underleverantörer till fordonsindustrin. Kina är också det land där SKF har flest anställda i världen.

Vi har också sett tidigare att den här typen av hot är ett sätt att visa inrikespolitiskt att man vågar stå upp emot västerländska stater.

ABB är en annan Wallenbergjätte med stor kinesisk närvaro. I november 2018 invigde koncernen ett tillverknings- och utvecklingscenter i Xiamen, som när det är klart blir koncernens största innovations- och tillverkningsanläggning med 3 500 anställda, en investering på totalt cirka 3 miljarder kronor. År 2018 beslutade ABB också att bygga en ny robotfabrik i Shanghai.

Wallenbergbolagen brukar också samarbeta om nätverk och politiska kontakter världen över. Att det i allra högsta grad fortgår bekräftade Johan Forssell, vd för gruppens investmentbolag Investor, så sent som häromveckan. Enligt Forssell är bland det viktigaste Investor kan bidra med för bolagen just nätverket i Asien, och då i synnerhet i Kina.

Visserligen är flera av de ovan nämnda företagen inte helsvenska. ABB, Astra Zeneca och Stora Enso har till och med huvudkontor utomlands. Men med tanke på hur välkända Wallenberg är i Kina är det nog uppenbart för myndigheterna i landet att familjen är dess största ägare. Och att företagen skulle kunna påverkas av en ekonomisk konflikt.

Enligt Oscar Almén, forskare på FOI, beror konsekvenserna på vilka medel Kina väljer att svara med.

– Om de väljer handelsvägen, med tullar och liknande, så hamnar ju frågan i EU som reglerar svenska handelsförhållanden. Sedan finns ju sätt att göra det mer inofficiellt där svenska företag i Kina kan drabbas på en rad andra sätt, säger Oscar Almén.

– Man kan jämföra med vad som hände med laxen efter konflikten med Norge. Sanitetstesterna för importerad lax blev striktare och möjligheten att få importlicenser försvårades. Det var dock inte Kinas regering som officiellt genomförde detta. Genom små medel kunde det ge stora effekter, säger han.

Enligt Oscar Almén är det däremot inte säkert att Kina faktiskt går vidare med sitt hot.

– Kina måste ju göra en kalkyl över hur kostsamt det kan bli, landet är ju också beroende av flera av företagen som verkar i landet. Vi har också sett tidigare att den här typen av hot är ett sätt att visa inrikespolitiskt att man vågar stå upp emot västerländska stater och det fungerar även som ett sätt att skrämma andra att inte utmana Kina i framtiden.

Wallenbergfamiljen har vid upprepade tillfällen fått svara för sina nära kopplingar till Kina och hur det rimmar med landets problem med mänskliga rättigheter. Hela tiden har familjen försvarat sig med att deras närvaro bidrar till ekonomisk utveckling och därmed stärker riktningen mot demokrati.

Som till exempel Jacob Wallenberg i Ekots lördagsintervju 2006:

”Det har varit en otrolig utveckling tack vare att man faktiskt bejakar ekonomisk utveckling. Och då tror jag den demokratiska utvecklingen också följer med. Eller, rättare sagt, jag tror inte. Jag är helt övertygad om att det är så.”

Att ökad rikedom i Kina skulle leda till ökad demokrati är ju ett argumentet som blir allt svårare att hävda.

Frågan är än mer aktuell i dag. Flera politiker och människorättsorganisationer är tydliga i slutsatsen att Kina under Xi Jinping vid makten har tagit flera steg i mer repressiv, mindre demokratisk riktning.

Som Human Right Watch inleder sin senaste rapport för läget i landet.

”President Xi Jinping, född 1953, har indikerat sin avsikt att styra under obegränsad tid efter att Kinas lagstiftande församling i mars la ett tillägg till konstitutionen i syfte att avskaffa den bortre tidsgränsen för presidentskapet. Denna åtgärd var också kännetecknande för den ökande repressionen.”

Oscar Almén på FOI är skeptisk till tron att ekonomisk utveckling även skulle förbättra situationen för mänskliga rättigheter.

– Att ökad rikedom i Kina skulle leda till ökad demokrati är ju ett argumentet som blir allt svårare att hävda. Kina går i dag mer och mer mot ett autokratiskt system, på alla plan, med minskade friheter och ökad politisk styrning, säger han, men poängterar att det finns enstaka undantag som går i motsatt riktning.

– Möjligheten för enskilda medborgare att stämma staten har ökat på senare år och vi har också sett fler som har utnyttjat den möjligheten. Det är viktigt att komma ihåg, även om den övergripande trenden är mot mer politisk kontroll.

Flera händelser den senaste tiden har också stärkt tesen att regimen i Peking går i en mer repressiv riktning. Ett exempel är de återkommande avslöjanden av Kinas behandling av minoriteter i Xinjiangprovinsen, där över en miljon människor har satts i olika läger och fängelser.

Representanter för Kinas regim har beskrivit lägren främst som skolor, där de intagna varit elever. Men som flera internationella medier och organisationer har visat handlar det snarast om långt mer brutala anstalter där alla som sätter sig till motvärn bestraffas. New York Times avslöjade nyligen att de hårdföra åtgärderna beordrats från Kinas högsta politiska ledning. President Xi Jinping ska i tal till partiföreträdare ha krävt att ”ingen nåd” skulle visas mot den muslimska minoritetsbefolkningen och att landet använde alla ”diktaturens verktyg” i det arbetet.

Utvecklingen i Hongkong är ett annat aktuellt exempel. Myndigheternas behandling av demonstranterna och det lagförslag som de protesterade mot ses båda som exempel på en mer hårdför inställning från centralmakten i Peking.

För Sverige har fängslandet av den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai vridit upp kritiken mot den kinesiska statsmaktens metoder. Vilket nu är bakgrunden till ambassadören Gui Congyous hot i GP häromdagen om ”motåtgärder”. När och hur dessa ska omsättas i praktiken är fortfarande oklart. Utrikesminister Ann Linde sa till Ekot efter uttalandet att UD ”inte fått någon konkret information om detta från Peking” via de normala kanalerna.

I GP-intervjun upprepar Gui Congyou det svar som Kina ofta använder när personer eller organisationer i andra länder kritiserar regeringens agerande och politik:

”Vilken politik den kinesiska regeringen för är Kinas interna angelägenheter. Inga länder, organisationer eller privatpersoner har rätt att blanda sig i det”, säger han i intervjun.

SvD har ställt ett antal specifika frågor till Jacob Wallenberg om hur han i dag ser på gruppens verksamhet i Kina och på familjens kontakter med landets politiska ledning. Jacob Wallenberg har inte velat besvara frågorna direkt, men i stället formulerat ett skriftligt uttalande till SvD.

I uttalandet skriver han att familjen allmänt ”har en stark tro på att handel och öppenhet gynnar ekonomisk utveckling och skapar förutsättningar för ett ökat välstånd för alla och dessutom bidrar till fredlig samexistens länder emellan. Detta gäller även Kina.”.

Jacob Wallenberg understryker dock att man inte ser okritiskt på landets expansion.

”Kinas ekonomiska framväxt och ambition innebär inte att man ska vara naiv kring vilken politisk roll Kina önskar spela, och därför är det angeläget att ställa samma krav på Kina vad gäller handel och konkurrens som man ställer på andra utvecklade länder. Det måste vara ett level playing field.”

Jacob Wallenberg skriver att han vid flera tillfällen har talat med Kinas ledare om landets problem med mänskliga rättigheter. Men han upprepar också sin tidigare uttalade övertygelse att med ekonomisk utveckling bör på sikt även ökade medborgerliga fri- och rättigheter komma.

”Att så ännu inte har skett i Kina beklagar jag, vilket jag också upprepade gånger och tydligt har tagit upp med kinesiska ledare. Men politiken – inte näringslivet – ska hantera politiska frågor. Jag tror att ökad transparens och öppenhet är en förutsättning för fortsatt långsiktig ekonomisk utveckling i Kina.”

I uttalandet nämner Jacob Wallenberg däremot ingenting om några specifika frågor som han har diskuterat med de kinesiska ledare han träffat, som till exempel frågan om den fängslade svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai och fånglägren i Xinjiang. Inte heller om han tror att hoten från den kinesiska ambassadören kan påverka Wallenbergföretagens stora närvaro i Kina.

”Relationen med Kina är komplicerad. Jag förespråkar dialog och långsiktighet, fortsatt handel och utbyte på alla nivåer. Vi har inget att vinna på konfrontation, men vi ska stå upp för våra värderingar och utnyttja våra förtroendefulla kontaktytor för att lyfta fram våra farhågor och gemensamma utmaningar.”

Jacob Wallenberg skriver att man även i framtiden kommer att odla kontakter med de kinesiska ledarna.

”Familjen har sedan öppnandet av Kina strävat efter nära relationer med den politiska ledningen i Kina. Förhoppningsvis har det gynnat bolagens möjligheter att etablera sig och växa på den kinesiska marknaden”, skriver Jacob Wallenberg.

Han vädrar heller inga tankar på att sluta som medlem av IBLAC i Shanghai, där han träffar politbyråmedlemmar som Li Qiang och Han Zheng.

”Mitt engagemang som medlem i Shanghais borgmästares internationella råd sedan 25 år, och motsvarande engagemang i Tsinghua universitets internationella råd, ger mig insikter och kontaktytor till det kinesiska samhället som ger möjlighet att framföra synpunkter kring hur handel och annat utbyte bör bedrivas. Vi i familjen tror på att hålla dialogen öppen och rak.”

Interview with Derek Johnson #2Interview with Derek Johnson #2



https://rumble.com/embed/v3sn5nm/?pub=16l0w5

Interview with Derek Johnson #2

Here is the link to interview #1:

The documentary The Greatest Show on Earth by. Nick Alvear is based on Derek Johnsons research to watch it in English watch here:

Dokumentären The Greatest Show on Earth med svenskt tal:

Greatest Show on Earth med svenskt talGreatest Show on Earth med svenskt tal



Greatest Show on Earth | svenskt tal

Denna dokumentär från Good Lion Films, producerad och skriven av Nick Alvear, förklarar exponeringen av djupa staten från valet 2016 via president Donald J. Trumps kapitulationsturné, Covid-19, valet 2020, Joe Bidens begravning, J6-upplägget, och hur regeringens kontinuitet genom de aktuella händelserna som äger rum kommer att inleda den största tid som någonsin upplevts på jorden.


Ladda ner videon från dropboxen och dela i era sociala medier ❤️

https://www.dropbox.com/scl/fi/0fvvnuju0qizp5izqsw5a/Greatest-Show-on-Earth-med-svenskt-tal.mov?rlkey=1sqypopedd8wt39yirik65sbd&dl=0

https://www.dropbox.com/scl/fi/0fvvnuju0qizp5izqsw5a/Greatest-Show-on-Earth-med-svenskt-tal.mov?rlkey=1sqypopedd8wt39yirik65sbd&dl=0

Cornelia meets the Q shaman Jake Angeli- ChansleyCornelia meets the Q shaman Jake Angeli- Chansley



Swedens connection to the USA goes back to the vikings. Difficult truths about Sweden, Wallenberg and the deep state. How Jake see two directions for humanity and the future that lies ahead. Hide technology that could save the human race and the planet.

https://rumble.com/v3mdfod-live-cornelia-meets-the-q-shaman-jake-angeli-chansley.html

Visit Jake’s homepage:

https://www.forbiddentruthacademy.com

Twitter:

Reality Check med Cornelia & Charlie #3 – Nesara / Gesara /QFSReality Check med Cornelia & Charlie #3 – Nesara / Gesara /QFS



Reality Check med Cornelia Gustafzon & Charlie Öström varje onsdag kl 20.00. Vi pratar om kommer det nya finansiella systemet och vad det kommer innebära för vår framtid?

Reality Check med Cornelia & Charlie #3- Nesara / Gesara / QFS


https://youtu.be/SfPlULBy0bI

Reality check med Cornelia & CharlieReality check med Cornelia & Charlie



Livesändningen med mig och Charlie Öström blev väldigt uppskattad och därför har vi bestämt oss för att köra Reality Check med Cornelia & Charlie varje onsdag kl. 20.00, varmt välkomna ❤️🔥❤️🔥❤️

Alla sändningar kommer hamna i denna spellistan:
https://www.youtube.com/playlist?list=PLjl57DT1vIdR0ky26p9upsnMdJ8z76qpS

Titta gärna på vår första live här:

https://www.youtube.com/live/nKi0I9Y0ES8?si=q1AACvheqlWhoT2A

Dokumentären The Greatest Show on Earth (2023)Dokumentären The Greatest Show on Earth (2023)



Den här bör alla se! Videon handlar om planen från 2015 och framåt och berör svenskan i synnerhet med tanke på att Wallenberg är kärnan i klustret av företagsintressen som nu omvärlden tillsammans bekämpar.

Dokumentären The Greatest Show on Earth (2023).

Denna kraftfulla dokumentär från Good Lion Films, producerad och skriven av Nick Alvear, delar Cabal-nedbrytningen från valet 2016, till president Donald J. Trumps kapitulationsturné, Covid-19, valet 2020, Joe Bidens begravning, J6-upplägget, och hur regeringens kontinuitet genom de aktuella händelserna som äger rum kommer att inleda den största tid som någonsin känts på jorden.

Vänligen överväg att stödja Nick Alvear.

Du kan se många av hans “Red Pill”-filmer på https://GoodLion.tv

Se även videon här:

https://rumble.com/v3ijc0e-the-greatest-show-on-earth-2023-documentary.html

The Swedish Kings of Cyberwar på svenskaThe Swedish Kings of Cyberwar på svenska



The Swedish Kings of Cyberwar är en artikel skriven av Hugh Eakin som publicerades i The New York Review of Books den 19 januari 2017 – EN DAG före Donald Trumps invigning.
Orginalartikel: https://www.nybooks.com/articles/2017/01/19/the-swedish-kings-of-cyberwar/

Svensk version producerad av Cornelia unfiltered
Videoproduktion: Sokrates XVII
Uppläsare: Cornelia Gustafzon

Artikeln på svenska översatt av Anna Iversen i PDF-Format:

The New York Review of Books


De svenska kungarna av cyberkrig

Hugh Eakin
Den 24 april 2013, bara några veckor innan Edward Snowden gick ut offentligt med sina läckor om
massövervakning av National Security Agency (NSA), välkomnade General Keith B. Alexander, dåvarande
chef för NSA, en grupp svenska underrättelsetjänstemän till ett hemligt tredagarsmöte på NSA-
högkvarteret i Fort Meade, Maryland. I delegationen ingick Ingvar Åkesson, mångårig chef för Sveriges
Försvarets radioanstalt (känd som FRA), en ljusskygg svensk statlig underrättelsetjänst, och fem
medlemmar av Åkessons högre stab. Ett av syftena med mötet var att diskutera Sveriges ökande
betydelse för NSA.
I en lag från 2008 hade FRA fått utökade befogenheter av den svenska regeringen att dammsuga upp all
kommunikation som reser över fiberoptiska nät till och från Sverige – inklusive e-post, textmeddelanden
och telefonsamtal. Detta var av stort intresse för NSA, inte minst eftersom en stor andel av den ryska
kommunikationen gick via Sverige. År 2011 började svenskarna dela sina övervakningsdata med NSA, som inkluderade – som NSA-tjänstemän beskrev det vid tidpunkten för mötet – en “unik samling [av
kommunikationsdata] om högprioriterade ryska mål som ledarskap, inrikespolitik och energi.”
NSA-tjänstemän noterade den svenska spionbyråns ovanliga tekniska förmågor och rykte för sekretess
och såg det också som en idealisk samarbetspartner på sitt hacknings- och cyberkrigsprojekt, kallat
Quantum. Ett av Quantum-programmen var en ambitiös operation som heter WINTERLIGHT, som syftade till att i hemlighet hacka sig in i utländska datorer och datornätverk med högt värde för att få inte bara kommunikationsdata utan också all information som lagras på hårddiskarna eller servrarna i fråga.
Möjliga mål kan vara administratörer av utländska datanätverk, ministerier, olje-, försvars- och andra
stora företag, samt misstänkta terroristgrupper eller andra utsedda individer. Liknande Quantum-
operationer har riktat sig mot OPECs högkvarter i Wien, liksom Belgacom, ett belgiskt telekombolag vars
kunder inkluderar Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.
Enligt NSA-dokument använde sig WINTERLIGHT av en komplex attackstrategi för att i hemlighet
implantera ett skadligt program på måldatorn eller nätverket som var aktuellt. NSA:s skadliga program
skulle sedan avleda alla signaler mellan dessa datorer och Internet via “oseriösa” (rougue)
höghastighetsövervakningsservrar, kallade “FoxAcid” -servrar, vilket möjliggjorde för NSA att i hemlighet
få tillgång till nästan alla användarens personuppgifter – och till och med att manipulera data som
överfördes från en användare till en annan. Konsekvenserna för både spioneri och offensiva
cyberoperationer var omfattande. Wired har beskrivit hur attacken mot den belgiska telekomsektorn
kunde [kartlägga] de digitala spåren av utvalda arbetare, identifiera IP-adresserna [internetprotokoll] för
arbets- och persondatorer samt Skype, Gmail och sociala nätverkskonton som Facebook och LinkedIn.
Sedan skapade de förfalskade sidor, som var värd på FoxAcid-servrar, för att till exempel efterlikna en
anställds legitima LinkedIn-profilsida.
[text under foto: President Barack Obama med dåvarande Sveriges utrikesminister Carl Bildt på Stockholm Arlanda Flygplats, september 2013. Vid en gemensam presskonferens samma dag med dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt diskuterade Obama NSA:s övervakning.]

Intressant nog var WINTERLIGHT en gemensam insatts mellan NSA, den svenska FRA och brittiska GCHQ, men det verkar som om hackerattacker mot datorer och datanätverk har initierats av svenskarna. FRA satte upp implantaten på riktade datorer – känd i NSA-språk som “tippning”– för att omdirigera deras signaler till övervakningsservrarna, vilket möjliggjorde för GCHQ och NSA att få tillgång till deras data i vad som kallas “skott”. Vid tidpunkten för mötet i april 2013 rapporterade NSA att “förra månaden fick vi ett meddelande från vår svenska partner att GCHQ fick FRA QUANTUM-tips som ledde till 100 skott.”

Sedan de extraordinära avslöjandena om att den ryska regeringen försökte påverka det amerikanska
presidentvalet 2016 med information hackad från datorerna i den demokratiska nationella kommittén
och högt uppsatta demokratiska tjänstemän har cybersäkerhet blivit en brådskande nationell prioritet.
Som amerikanska tjänstemän påpekar är DNC-hackningen bara den senaste i en accelererande serie av
Ryssland-kopplade cyberattacker riktade mot politiska och andra institutioner i väst, inklusive den
estniska regeringen och media 2007, den tyska förbundsregeringen (Bundestag) 2015, Ukrainas elnät
2015 och svenska medier i mars 2016. Mycket mindre noterat har dock varit i vilken utsträckning USA
själv har samordnat med Sverige och andra allierade för att utveckla hacknings- och övervakningsverktyg som är mycket mer avancerade än de e-post “phishing”-strategier som används i de senaste ryska attackerna. Ett viktigt mål för denna teknik är Ryssland själv.
NSA-tjänstemän beskriver sina svenska motsvarigheter som “extremt kompetenta, tekniskt innovativa
och pålitliga” och berömde dem för att vara “skickliga i att samla in en mängd olika kommunikationer.”
Noterbart är att svenska FRA hade fått tillgång till NSA:s mest kraftfulla analysverktyg, kallat XKeyscore,
som enligt NSA:s dokument gör det möjligt att hämta “nästan allt en användare gör på Internet” från
massövervakningsdata.

NSA noterade vidare i sin rapport från april 2013 att FRA “fortsätter att få tillgång till mer data från
ytterligare telekommunikationsföretag” och att ny svensk lagstiftning också hade gett FRA utökade
befogenheter att bekämpa terrorism. Enligt den amerikanska byrån hade FRA:s breda spelrum gjort
Sverige till en mer pålitlig övervakningsallierad än Storbritannien. Ett dokument om NSA: s WINTERLIGHT-program rapporterar att “fortsatt GCHQ-engagemang kan vara i fara på grund av brittiska juridiska- /policybegränsningar, och i själva verket har NSA: s mål hela tiden varit … ett bilateralt avtal med den svenska partnern.”


I början av juni 2013, mindre än sex veckor efter att den svenska delegationen besökte Fort Meade,
publicerades de första rapporterna om NSA:s spioneri baserat på Edward Snowden-läckorna i The
Guardian och The Washington Post. Under de följande veckorna och månaderna utlöste Snowdens
avslöjanden om NSA:s globala övervakningsinsatser, och i synnerhet dess program för massinsamling av
data, kallat PRISM, en utdragen debatt i USA och fick slutligen kongressen att genomföra nya
restriktioner för NSA 2015. Liknande granskning gjordes av Storbritanniens GCHQ och dess eget program som heter TEMPORA, som syftade till att direkt ansluta sig till de transatlantiska fiberoptiska kablar för att fånga upp vad The Guardian beskrev som “stora mängder globala e-postmeddelanden, Facebook-inlägg, internethistorik och samtal”, som den delade med NSA. Men kontroversen slutade mestadels där.
I redogörelsen som framkom i den brittiska och amerikanska pressen framställdes NSA- och GCHQ-
programmen i allmänhet som farliga avvikelser – fall av omfattande underrättelseöverskridande av de två
mäktigaste regeringarna i västalliansen. I den mån kontinentaleuropeiska regeringar nämndes var det
som offer för brittiskt och amerikanskt spioneri: målen för den ena eller den andra hade inkluderat
Frankrikes presidentpalats och, mest notoriskt, den tyska förbundskanslern Angela Merkels mobiltelefon.
Men tänk om vissa europeiska regeringar själva bedrev massinsamling av data om privata medborgare,
med exakt samma metoder – och kanske med ännu mindre tillsyn?
Medan mycket fortfarande är oklart om det svenska programmet, väcker FRA: s status som en av NSA: s
mest uppskattade utländska partners stora frågor om huruvida de amerikanska och brittiska
ansträngningarna var så ovanliga. Även om det knappast har nämnts i internationell press, har Sveriges
avancerade internet-avlyssningssystem noterats av självaste Snowden. I ett videoinspelat vittnesmål till
Europaparlamentet i mars 2014 sa Snowden: “När det gäller frågan om massövervakning är skillnaden
mellan … NSA och [svenska] FRA inte en fråga om teknik, utan snarare om finansiering och arbetskraft.”
(FRA har för närvarande en budget på cirka 100 miljoner dollar och cirka 700 anställda; NSA tros ha en
budget på cirka 10 miljarder dollar och mer än 30 000 anställda.)

Svenska tjänstemän har inte gjort några offentliga uttalanden om WINTERLIGHT-hackningsprogrammet,
men i juli 2013, när Tyskland och Frankrike pressade EU att hålla samtal med amerikanska tjänstemän för
att lära sig mer om NSA-spionering i Europa, gick Sverige med Storbritannien i veto mot flytten och
hävdade att EU inte hade någon befogenhet att diskutera frågor om nationell säkerhet och underrättelse.
[Text under foto: Ingvar Åkesson, chef för Sveriges Försvarets Radioanstalt (FRA) från 2003 till 2013. I april 2013 deltog hani ett hemligt tre dagars möte med dåvarande NSA-direktören Keith Alexander i Fort Meade, Maryland, för att diskutera Sveriges ökande betydelse för NSA.]

På senare tid har den nuvarande svenska regeringen, under ledning av Socialdemokraterna, erkänt att
Sverige bedriver “offensiv” cyberkrigföringsförmåga – vilket skulle inkludera hackning – samt teknik för att försvara sig mot cyberattacker. “Snowden-dokumenten bekräftade att det finns ett mycket intensivt
samarbete mellan Sverige och USA”, berättade Mark Klamberg, en svensk rättsspecialist som har skrivit
om FRA-lagen. “Överst har du NSA, och under det har du GCHQ, och under det har du… Sverige.”
I själva verket har Sverige gått i spetsen för en snabb expansion av statlig övervakning i norra Europa.
Sedan Snowdens vittnesmål har Europa upplevt flera terroristattacker, rekrytering av tusentals
medborgare som utländska stridande i Syrien och en bredare motreaktion mot invandrare och
asylsökande. Under de senaste månaderna har länder som Frankrike och Tyskland till Nederländerna,
Österrike, Danmark, Finland och Norge övervägt eller antagit lagstiftning som syftar till att möjliggöra
ökad övervakning av deras befolkningar.

Den 17 november antog det brittiska parlamentet Investigatory Powers Act, vilket legaliserar en mängd
olika hacknings- och spionageaktiviteter av den brittiska regeringen; The Guardian har beskrivit det som
att det ger “de mest omfattande övervakningsbefogenheterna i västvärlden.” Och med den tillträdande
administrationen av Donald Trump som talar om en storskalig expansion av nationella säkerhetsprogram
i USA, inklusive en möjlig återgång till massinsamling av telefondata av NSA – vilket påstås ha övergivits i
NSA-reformen från 2015 – kan de avancerade västerländska demokratierna vara på väg in i en ny era av
hemlig regeringsövervakning.
I många avseenden framstår Sverige som ett osannolikt land att leda detta angrepp. Den svenska staten
anses allmänt vara en modellsocialdemokrati och är känd för sitt förespråkande av mänskliga rättigheter,
dess breda skydd av sociala friheter, dess regering genom konsensus och dess expansiva välfärdsstat. I
motsats till USA och Storbritannien har nationell säkerhet aldrig varit en överordnad angelägenhet:
Sverige har följt en politik av officiell neutralitet i mer än tvåhundra år, det tillhör inte Nato, och det har
bara haft en marginell del i “kriget mot terrorismen”. Under en stor del av det senaste decenniet har den
svenska regeringen också varit en ledande förespråkare för internetfrihet i utvecklingsländerna, vilket
den hävdar är ett centralt inslag i demokratin.
Med uppkomsten av Internet befann sig FRA – en spionbyrå som ägnar sig åt radio, radar och annan
“signalspaning” – i fara att bli föråldrad. I början av 2000-talet började man utveckla teknologi för att
avlyssna de fiberoptiska undervattenskablar som nästan alla interkontinentala e-postmeddelanden,
telefonsamtal och annan kommunikation nu går igenom, och 2007 och 2008 föreslog den svenska
regeringen, då ledd av de borgerliga Moderatpartiet, lagen som ger FRA bred tillgång till kabeltrafik.
Spionbyrån skulle även kunna lagra metadata som den extraherade – enligt uppgift på en enorm databas
som heter Titan – i ett år. Vid den tiden hölls det offentliga protester på Riksdagens trappor och grupper
som USA-baserade Electronic Frontier Foundation föreslog att sådana omfattande
övervakningsbefogenheter skulle vara oöverträffade. Men i juni 2008, efter att regeringen gjort några
eftergifter, inklusive inrättandet av en hemlig tillsynsdomstol, passerade lagen snävt och debatten
slutade i stort sett.
Fem år senare, när en svensk tv-kanal avslöjade Snowden-dokumenten som visade Sveriges omfattande
samarbete med NSA för att spionera på Internetanvändare – och till och med hacka sig in i deras datorer – var svaret dämpat. Till skillnad från i USA hölls inga parlamentariska utfrågningar. Enligt Klamberg, en svensk rättslärd, förblir riksdagsledamöter i mörkret om många aspekter av FRA-programmet och det kan fortfarande finnas brist på medvetenhet om dess omfattning. “När lagstiftningen antogs”, sa han, “var budskapet att den var väl reglerad och att endast små mängder data skulle lagras. Men när jag studerar lagen och läser rapporterna från den svenska Datainspektionen framträder bilden motsatt:
övervakningen och lagringen av data är enorm, särskilt när det gäller metadata.”
För NSA och GCHQ, hävdar andra analytiker, har FRA-lagen gett en täckning för övervakningsprogram
med tvivelaktig laglighet. Den 21 december ställde sig EU-domstolen på utmanarnas sida mot svepande
lagar i Sverige och Storbritannien som kräver att telekomföretag lagrar samtal och textmeddelanden och
fann att “EU-lagstiftningen utesluter nationell lagstiftning som föreskriver generell och urskillningslös
lagring av data.” Observatörer har noterat likheter mellan den vagt formulerade FRA-lagen och en
amerikansk lag som kallas FISA Amendments Act, som också antogs 2008 och som NSA har citerat som
rättslig grund för sitt eget PRISM-program. Den svenska regeringen har också varit skicklig på att undvika granskning av sitt övervakningssamarbete med USA, kanske genom att hålla några av dessa arrangemang informella. (Enligt ett diplomatiskt telegram publicerat av Wikileaks, när en amerikansk delegation besökte Sverige i november 2008 för att försöka ingå ett underrättelsesamarbetsavtal, tvekade svenska justitiedepartementet att säga ja och hävdade att “befintliga informella kanaler, som täcker ett brett spektrum av brottsbekämpning och anti-terrorismsamarbete, skulle granskas mer intensivt av riksdagen och kanske äventyras.”)

Sverige var inte heller det enda skandinaviska landet som anammat massövervakning under åren före
Snowdens avslöjanden. Flera NSA-dokument nämner också den norska underrättelsetjänsten (NIS), och idecember 2013 rapporterade den norska tidningen Dagbladet, i samarbete med den amerikanska
journalisten Glenn Greenwald, att Norge försåg NSA med tiotals miljoner meddelanden varje månad.
Med hjälp av NSA-dokument och källor i Norge avslöjade tidningen att NIS riktade sig mot Ryssland i
synnerhet och “bedrev övervakning mot politiker” samt ryska militära och energimål. Den noterade också
att NIS, med hjälp av NSA, förvärvade en hundramiljoner-dollars “Windsor Blue-derivatsuperdator”,
kallad STEELWINTER, för att analysera krypterad övervakningsdata, och att NIS arbetade med NSA: s
kryptanalysavdelning för att göra det.
Liksom Sverige betraktas Norge ofta som en framgångsrik socialdemokrati med en lång historia av
förespråkande för mänskliga rättigheter. Norge i synnerhet är känt för sitt robusta skydd av
yttrandefriheten och sin tradition av statlig öppenhet. Liksom Sverige har det länge rankats högt bland
västerländska nationer i mått på medborgarnas förtroende för statliga institutioner. Och medan Norge är
medlem i Nato, har det också hållit sig mestadels i periferin av kriget mot terrorismen. Ändå har
norrmännen i stort sett varit oberörda av avslöjanden om deras regerings hemliga samarbete med NSA.
Efter Dagbladets reportage om Norges massövervakningsprogram blev det en kortvarig kontrovers i
pressen. Men chefen för norsk underrättelsetjänst hävdade att de uppgifter Norge samlade in var från
utländsk snarare än inhemsk kommunikation och kontroversen slutade snabbt. I Oslo berättade Karsten
Friis, senior rådgivare vid Utrikespolitiska institutet i Norge, att många norrmän är stolta över att deras
land har blivit så viktigt i amerikanska underrättelseinsatser. “Det fanns en känsla av att vi har den här
kapaciteten och vi är inte rädda för att prata om det,” sa Friis. I en artikel i Dagbladet bestred Greenwald
den norske spionchefens påstående och hävdade att NSA-dokument visar att uppgifterna sannolikt
inkluderar kommunikation från norrmännen själva.
Däremot är norrmännen oroade över övervakning av FRA, eftersom cirka 80 procent av norsk
Internettrafik – även inhemska kommunikationer från en norrman till en annan – passerar genom Sverige.
Delvis som ett resultat har det norska parlamentet börjat debattera en så kallad Digital Border Defenses-
lag, som i praktiken skulle ge norsk underrättelsetjänst liknande tillgång till internationella fiberoptiska
kablar som FRA har.

I oktober berättade Bjørn Erik Thon, chef för den norska dataskyddsmyndigheten, en myndighet som
ansvarar för integritetsfrågor, att han hade allvarliga reservationer mot lagförslaget, eftersom det skulle
vara mycket svårt att förhindra att norrmännens data också samlades in, trots planer på att “filtrera bort”
dataflöden från Norges egna källor. Han sa att hans myndighet arbetade med en rapport som var kritisk
till lagförslaget. Men Thon tillade att den föreslagna lagstiftningen har mött lite motstånd bland de
största partierna eller i pressen och sannolikt kommer att gå igenom under de kommande månaderna.
“Det är helt enkelt inte en stor oro här.”
Hemlig regeringsavlyssning har en lång historia i Skandinavien. I kraft av sin position på Europas norra
flank med Ryssland i öst var den skandinaviska halvön avgörande för västerländska
underrättelsetjänstemän under det kalla kriget, och både Norge och Sverige utvecklade sofistikerade
signalspaningsprogram. Enligt NSA-dokument har den amerikanska myndigheten haft nära band till norsk underrättelsetjänst så långt tillbaka som på 1950-talet. Med Norges position som Natos norra brohuvud mot öst fortsatte relationen fram till Gorbatjovperioden. En norsk tidning beskrev nyligen en
avlyssningspost i Vardø, längst norr i landet vid gränsen till Ryssland, som ett “jättelikt öra mot öst”.
Men NSA:s relation till Sverige kan vara den mest intressanta. Även om Sverige officiellt var neutralt
byggde Sverige faktiskt mycket nära band till både Nato och USA: s säkerhetsetablissemang i slutet av
1940-talet och början av 1950-talet och var djupt involverat i kalla krigets spionoperationer. Bland
underrättelsetjänsterna noterades svenskarna för sin tekniska skicklighet. Enligt den norske journalisten
och underrättelsehistorikern Alf Jacobsen använde FRA på 1970- och 1980-talen den svenska
ambassaden i Helsingfors för att avlyssna sovjetisk militär och diplomatisk kommunikation med hjälp av
utrustning från NSA; och när de arbetade för CIA bröt svenskarna framgångsrikt de diplomatiska koderna
för många länder, inklusive Brasilien, Zaire, Kina, Iran, Turkiet, Japan och Tjeckoslovakien.1
Under de senaste åren har geografisk närhet till Ryssland och utvecklingen av Internet gett nya skäl för
Sverige att behålla sitt tekniska försprång: det finns väldigt få fiberoptiska undervattenskablar som
förbinder Ryssland med omvärlden – bara sex, enligt kabelövervakningsorganisationen TeleGeography, av mer än tre hundra runt om i världen – och de viktigaste passerar under Östersjön. I juli 2008, när Sverige antog sin övervakningslag, noterade ett diplomatiskt telegram från den amerikanska ambassaden i Stockholm, senare publicerat av WikiLeaks, att eftersom “80 procent av Rysslands utländska kabelbaserade kommunikation går genom Sverige, legaliserar lagen Sveriges övervakning av majoriteten av Rysslands gränsöverskridande kommunikation.”

Med den ryska militären som utgör ökande hot mot Nato-allierade sedan kriget i Ukraina har sådant
spioneri blivit ännu viktigare. Precis som under kalla kriget rapporteras det ofta i svensk press om rysk
ubåts- och militär aktivitet i regionen, och växande krav på en skärpt militärallians med Nato och USA. (I
början av 2015 anslöt sig Sverige till Natos Cyber Defense Center, en forsknings- och träningsanläggning i Tallinn, Estland, och i juni 2016 undertecknade Sverige en ny “avsiktsförklaring” med Pentagon, som
syftar till att stärka en försvarsallians.)
Det nyligen färdigställda finska undervattenskabelsystemet Sea Lion, som leder internettrafik från Finland direkt till Tyskland, kan dock göra det möjligt för många ryska kommunikationer att kringgå Sverige. I höstas började den finska regeringen diskutera en egen övervakningslagstiftning, som bland annat syftar till att få tillgång till de nya kabeluppgifterna. Vissa västerländska säkerhetsanalytiker ser nu Östersjön som en huvudarena i en ny kapprustning inom cyberkrigföring. I oktober 2015 rapporterade The New York Times att ryska ubåtar och spionfartyg aggressivt arbetar nära de viktiga undervattenskablarna som bär nästan all global internetkommunikation, vilket väcker oro bland vissa amerikanska militär- och underrättelsetjänstemän att ryssarna kan planera att attackera dessa linjer i tider av spänning eller konflikt.

Bland de många frågor som ställs av Skandinaviens omfamning av massövervakning är en som har dröjt
kvar i marginalen under hela Snowden-debatten: Skiljer sig avancerade demokratier från sina auktoritära motparter när det gäller att få bred tillgång till medborgarnas privatliv? I en fascinerande ny studie
jämförde de svenska forskarna Johan Eriksson och Johan Lagerkvist de senaste cybersäkerhetsinsatserna i Sverige och Kina.2 Vid första anblicken, som de noterar, kunde länderna inte vara mer olika: den kinesiska regeringen reglerar sina medborgares tillgång till Internet genom en enorm “brandvägg” och censursystem; Sverige har främjat Internetfrihet – tanken att obegränsad tillgång till Internet kan hjälpa till att mobilisera medborgare i utvecklingsländer och offentliggöra övergrepp mot mänskliga rättigheter – runt om i världen. Men när tillgången till Internet läggs åt sidan, konstaterar författarna, är det väldigt liten skillnad mellan de två:

Trots att Sverige är en liberal demokrati och Kina är en auktoritär enpartistat har båda staterna
avancerade cyberövervakningssystem och erkände nyligen för första gången offensiv
cyberkrigföringsförmåga.


Eriksson och Lagerkvist finner det “något förbryllande” att massinsamling av data och
kommunikationsövervakning inte har blivit en stor fråga i valkampanjer i västerländska länder – trots
“rättsliga och moraliska problem relaterade till medborgarnas integritet och privatliv, och den icke-
transparenta karaktären av statlig övervakning.” Sådana program har ofta satt västerländska ledare i en
motsägelsefull situation. En av de mest högröstade förespråkarna för Internetfrihet är till exempel den
tidigare svenska utrikesministern Carl Bildt. Men Bildt är också en ledande försvarare av Sveriges
övervakningslag från 2008, som hans regering drev igenom. När Bildt 2013 frågades vid ett forum om
Internetfrihet hur han kunde förena dessa två synsätt, förklarade han att Sverige utförde övervakning i
ett gott syfte. “Det finns en skillnad mellan goda stater och något mindre goda stater”, sa han.
I själva verket kan de egenskaper som har gjort Sverige och Norge till framgångsrika förebilder för
avancerad demokrati också ha gjort deras befolkningar mer mottagliga för statligt spioneri. I Norge har
den regeringskommitté som lade fram den massövervakningslagstiftning som nu är före parlamentet
hävdat att sådana åtgärder “kan motiveras som nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.” Och som
svenska och norska forskare påpekar är skandinaviska medborgare benägna att anta att om regeringen
säger att den behöver vissa befogenheter, så gör den förmodligen det.
I Oslo berättade Eirik Løkke, en forskare vid en liberal norsk tankesmedja som just har skrivit en bok om
integritet i den digitala tidsåldern, att norrmännen är mycket mer bekymrade över Googles och
Facebooks befogenheter att samla in information om privatpersoner än över deras underrättelsetjänsts
spioneri för NSA. En sådan ståndpunkt, observerade han, kan vara motsatsen till USA, där konsumenter
rutinmässigt frivilligt lämnar mycket av sina privata identiteter till internetföretag, samtidigt som de
betraktar statlig övervakning med stor skepsis.3
Ändå är det långt ifrån klart om USA: s ansträngningar att tygla NSA kommer att fortsätta, efter de
explosiva avslöjandena om rysk hackning och valet. Redan innan CIA: s slutsatser rapporterades i pressen, och trots Trumps egen vägran att erkänna den ryska attacken, fanns det indikationer på att den
tillträdande administrationen skulle förespråka en dramatisk expansion av övervakningsbefogenheterna.
I slutet av november noterade de att två Trump-utnämnda inom brottsbekämpning och
underrättelsetjänst, Jeff Sessions som justitieminister och Mike Pompeo som chef för CIA, är “ledande
förespråkare för inhemsk regeringsspionering”, rapporterade Bloomberg News :
I en omvändning av de begränsningar som infördes efter Edward Snowdens avslöjanden 2013 om
massinsamling av data av NSA, kan Trump och kongressen röra sig mot att återinföra insamlingen av
masstelefonposter, förnya befogenheter att samla in innehållet i e-post och annan internetaktivitet, lätta
på restriktionerna för hackning i datorer och låta FBI hålla förundersökningar öppna längre.

Samtidigt som vi fortsätter att urholka vår integritet är det tveksamt hur mycket dessa steg skulle
förbättra den nationella säkerheten. Chris Soghoian, en integritets- och cybersäkerhetsexpert för ACLU,
sa till mig, för alla miljarder dollar som NSA och dess allierade har investerat i “offensiv” cyberteknik,
visade de ganska grova ryska attackerna mot DNC i vilken utsträckning vi har misslyckats med att
genomföra grundläggande säkerhetsåtgärder mot cyberattacker hemma. Bland de många paradoxerna i
det senaste amerikanska presidentvalet, måste en verkligen vara vågen av anti-etablissemang och
populistisk ilska som har fört en regering till makten som står redo att inleda vad som kan vara den
största expansionen av hemlig statlig övervakning sedan attackerna den 11 september. Om den gör det
kan den komma att hamna i samklang med några av de mest öppna och avancerade demokratierna i
Europa.


Källor:

  1. The New York Times: The Surveillance Engine: How the NSA Built Its Own Secret Google
    (https://www.nytimes.com/2013/08/29/us/nsa-foils-much-internet-encryption.html)
  2. The New York Times: Spy Agencies Probe Angry Birds and Other Apps for Personal Data
    (https://www.nytimes.com/2014/01/28/world/spy-agencies-scour-phone-apps-for-personal-
    data.html)
  3. The Guardian: XKeyscore: NSA tool collects ‘nearly everything a user does on the internet’
    (https://www.theguardian.com/world/2013/jul/31/nsa-top-secret-program-online-data)
  4. The Guardian: How GCHQ stepped up its online spying game (https://www.theguardian.com/uk-
    news/2013/aug/02/gchq-nsa-prism)

Missa inte ”Live – Sommar med fröken vithatt” varje dag mellan kl. 12-13Missa inte ”Live – Sommar med fröken vithatt” varje dag mellan kl. 12-13



Varje dag mellan 12-13 hela sommaren så sänder jag live på Youtube, superkul om så många som möjligt hakar på och skriver i kommentarsfältet.