who holds a Wallenberg professorship. Magda sat in the WEF, IMF and represents nothing but a corrupt political backstage…
So anyone who thinks Klaus Schwabb controls anything in the WEF World Economic Forum is mistaken!
Adolf Lundin was the son of the chemist Harry Lundin and the brother of the head of KSI, Bertil Lundin.[2] His mother Maria Lundin, née von Wagner, was born into a German-speaking family in Odessa. His uncle Willy von Wagner died in 1943 on behalf of Germany during the occupation of Norway.[3] He was married to Eva Lundin, née Wehtje, who belonged to the family that controlled Skånska Cement; her sister was married to Marc Wallenberg. Lundin was the father of Ian H. Lundin and Lukas H. Lundin. At the end of 1950 he searched in vain for oil in Colombia for Shell. Through his father-in-law Walter Wehtje, he got a job in the early 1960s at Ax:son Johnson-owned Nynäs Petroleum.
The text that is marked translates to “Less known is that he founded the world economic forum, that today plays a big role in geopolitics comparable to the UN.”
The World Chambers Federation (WCF) is the forum that connects chambers across borders and it has its own arbitration court dispute resolution. The International Chamber of Commerce is governed by its Constitution, which sets forth the structure of the organisation and how it carries out its work.
The history of chambers movement
The term “chamber of commerce” appeared for the first time, in Marseille, France in 1599.
Today, chambers of commerce exist in almost every country of the world. Chambers are still the most important type of multi-sectoral business organizations in the world. Two basic models prevail: Public law and Private law.
The predominant model in the world is the “private law” or “Anglo-Saxon” model originated in Great Britain and spread to other countries influenced by the British tradition. It is also prominent in the Nordic countries. Reflecting the more “laissez faire” economic policies of these nations, chambers are established by the desires and needs of their local business community.
These chambers are not created and governed by public statutes, but are established under private law requiring only registration in business or association registers. Private law models are found in Great Britain, other countries of the British Commonwealth, North America, Scandinavia, Belgium and Switzerland.
ICC International Court of Arbitration®
ICC perform an essential role by providing businesses, governments and individuals with a variety of customisable services for every stage of their dispute.
Although called a court in name, we do not make formal judgments on disputed matters. Instead, we administer arbitrations by exercising judicial supervision of arbitration proceedings.
Rules and Procedures
The ICC Arbitration Rules are used all around the world to resolve disputes, administered by the ICC International Court of Arbitration®, the world’s premier arbitral institution. The Rules assure parties of a neutral framework for the resolution of cross-border disputes.
Court Members
Members of the Court are appointed for three-year terms by the World Council. This is done on the proposal of one member from national committees and other groups.
The President of the Court is elected upon recommendation by the ICC executive board on the proposal of an independent selection committee.
Vice-Presidents are appointed on the proposal of the President.
Court members are appointed on the proposal of ICC national committees and groups, while alternate Court members are appointed on the proposal of the President.
Supreme Board of Directors of ICC
ICC Sweden’s executive board consists of people who represent different parts of Swedish business life.
Chairman: Chairman Fredrik Persson, Business Europe, JM, EllevioVice Vice Chairman: Director Anna Karin Hatt, National Farmers’ Federation Cash manager: Chairman Marcus Wallenberg, SEB
Marcus “Husky” Wallenberg, born 2 September 1956
What is the global footprint of the WCF?
Our members are in 116 countries/territories, from all regions of the world and are the key players in the work of ICC World Chambers Federation.
Marcus “Husky” Wallenberg
Swedish banker and industrialist. Married to Fanny Sachs, sister of Daniel Sachs who sits on the board of George Soros’ Open Societies Foundation.
Marcus Wallenberg was born on September 2, 1956, in Stockholm, Sweden.[ He is a member of the prominent Wallenberg family. His father, Marc Wallenberg, was a banker. His mother is Olga Wehtje. Her father Walter Wehtje was between 1940 and 1957 CEO of Atlas Diesel, which later became Atlas Copco. He was also a board member of Stockholms Enskilda bank. Olga Wehtjes sister is Eva Lundin was married to Adolf Lundin who funded WEF World Economic Forum. Lundin oil are currently on trial for crimes against humanity in Sudan.
Page 9: “Sweden’s multilateral involvement thus began early and this is a contributing reason why it has been so successful, not least for the Riksbank. Through international lobbying and a lot of luck, for example, the Riksbank managed to become a partner in the world’s first multilateral financial institution, the Bank for International Settlements (BIS), right from its inception in 1930, and since 1931 the Riksbank has been represented on the board, see Rooth (1930) and Sweden’s Riksbank (1930). As we will see, the value of this can hardly be overestimated, either for the Riksbank or for Sweden.”
In 1933 the Bank for International Settlements appointed as an Arbitration Committee, Messrs. Marcus Wallenberg (Chairman), T. H. McKittrick, Jr., and Franz Urbig. When the Standstill Agreement expired under its terms on February 28, 1932, and was thereupon renewed for another year, the same Arbitration Committee was reappointed, with the addition, as alternates for the members, of Messrs. Carl Trygger, G. Tyser, and Robert Pferdemenges.
Marcus Wallenberg Sr.
In 1890, Wallenberg became ombudsman for Stockholms Enskilda Bank (SEB) and from 1892 belonged to the bank’s executive board. He became vice chairman of the board of SEB in 1920 and then served as its chairman from 1938 until his death in 1943.
In 1920 he became a member of the League of Nations‘ newly established Financial Committee, of which he was chairman from 1921 to 1922. In 1921, Wallenberg founded the Swedish Taxpayers’ Association. Wallenberg participated in leading positions in the implementation of the Dawes Plan, and was the sole permanent arbitrator in disputes concerning the interpretation and application of the law, the financial burden on German industry and was a member of the permanent arbitration tribunal for disputes concerning the Dawes Plan application.
As the chairman of the arbitration committee of BIS Marcus Wallenburg Sr. asked Cassell to recommend a Swede to join the Secretariat of the League of Nations, former UN, he suggested Per Jacobsson. He was offered the post by Marcus Wallenberg Sr. and accepted it.
Ivar Kreuger and the Kreuger crash
(After leaving the League, Per Jacobsson returned to Sweden and worked from January 1929 to July 1930 at the Swedish Economic Defence Commission which was studying preparation for the eventuality of another war, and then from July 1930 to September 1931 as Economic Adviser to a Swedish industrial company, Kreuger and Toll.
Kreuger & Toll was a construction and holding company founded on May 18, 1908, by two Swedish engineers, Ivar Kreuger and Paul Toll, with Henrik Kreüger working as a consultant and chief engineer.
Ivar Kreuger’s suspicious death precipitated the Kreuger Crash which hit investors and companies worldwide, but particularly hard in the United States and Sweden. Ivar Kreuger shot himself in the head when he ”committed suicide” in his office in Paris on March 12, 1932.
Ivar Kreuger, 2 march 1880- 12 March 1932 (aged 52)
Following the Kreuger crash, both the debentures and shares became worthless, and several thousand Swedes and small banks lost their savings and investments as a result. Large investors and suppliers apart from share holders, received a total of 43% back.
The banks related to the Wallenberg family company group, Stenbeck company group, and Handelsbanken took over most of the companies in the Kreuger empire. Swedish Match recovered shortly after the crash as did most of the industrial companies within the Kreuger empire. Swedish Match received a large government guaranteed loan that was fully repaid after several years. IMCO in US however did not survive. The liquidation took nine years and was eventually finished in 1941.
Per Jacobsson and BIS
From early on, the BIS developed its own research in central banking and finance under the dynamic guidance of its first Economic Adviser, the Swede Per Jacobsson (1894-1963), and started collecting financial and banking statistics. The BIS research found its way into the Bank’s Annual Report, which soon established itself as a leading publication in its field.
In December 1956, he was appointed as the managing director of the International Monetary Fund (IMF), a position he held until his death on 5 May 1963.
As a consequence of the Great Depression of the 1930s, the reparations issue quickly faded. The German financial and banking crisis of the summer of 1931 led first to a one-year moratorium on reparation payments (Hoover Moratorium of July 1931) and subsequently to their complete cancellation (Lausanne Agreement of July 1932).
With the reparations issue out of the way, the BIS focused its activities on the technical cooperation between central banks (including reserve management, foreign exchange transactions, international postal payments, gold deposit and swap facilities) and on providing a forum for regular meetings of central bank Governors and officials.
Of these meetings, the regular Board meeting weekends, which brought together the Governors of the main member central banks, were the most important (in the 1930s, the BIS Board consisted of the Governors and their alternates of the National Bank of Belgium, the Bank of France, the German Reichsbank, the Bank of Italy, the Netherlands Bank, the Swedish Riksbank, the Swiss National Bank and the Bank of England, as well as representatives for the Bank of Japan).
Wallenberg has their own arbitration court
The SCC has always been independent. We were founded in 1917 as an independent entity within the Stockholm Chamber of Commerce and have worked without commercial or political interests ever since. This forms a key part of our history, but it is also important as we look to the future.
The Per Jacobsson Foundation was established in 1963 to carry forward the work of international cooperation in the monetary and economic field to which Mr. Jacobsson had devoted his life. The institutions with which he was closely associated for over 30 years-the Bank for International Settlements and the International Monetary Fund-participated in this endeavor. The establishment of the Foundation had the full cooperation of Per Jacobsson’s family, and was widely supported, as reflected in the list of the original sponsors.
Marcus Wallenberg is Director and Founding Honorary Chairmen och the Per Jacobsson Foundation
Who are the people in the shadows that controls the global financial system? Who are the puppet masters in the shadow that no one has heard of and why is that?
Utan att förstå varför Ukraina är utsett till det mest korrupta landet i Europa, är det många som visar solidaritet med Ukraina och berättar vad Ukraina vill och inte vill utan att ens ha satt sig in i vad ukrainare fått utstå de senaste åtta åren. Nyhetsrapporteringen är ensidig och får inte ifrågasättas, Putin är en psykisk sjuk diktator med storhetsvansinne som måste stoppas. Skrämselpropagandan mot Ryssland sitter djupt rotad i svensken “ryssen kommer” har vi hört mer än en gång men det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser.
Denna artikeln skrevs först på Bladet.se den 3 mars 2022 av Cornelia Gustafzon
“Konflikten i östra Ukraina har pågått i åtta år. Tusentals barn har levt med konflikten hela sina liv. De har upplevt våld och tvingats lämna sina hem. Sedan 2014 har närmare tre miljoner människor, varav 400 000 barn, varit i behov av humanitärt stöd. I Ukraina finns minst 7,5 miljoner barn under 18 år.”
Euromajdan
Euromajdan var en politisk protest som inleddes 21 november 2013 med ett upplopp som pågick främst på Självständighetstorget och vid flera regeringsbyggnader i Ukrainas huvudstad Kiev, men också i flera andra ukrainska städer. Under januari och februari 2014 utvecklades protesterna till en revolt mot den sittande regimen, och efter svåra sammandrabbningar i Kiev med ett stort antal döda avsattes president Viktor Janukovytj 22 februari av radan, landets parlament. Den 17 januari 2014 infördes en ny lag som begränsade mötesfriheten och skulle göra det svårare att organisera demonstrationer, och på söndagen den 19 januari samlades därför åter mellan 100 000 och 200 000 demonstranter på Majdan Nezalezjnosti i en demonstration mot lagen. Resultatet blev 105 döda, både poliser och demonstranter.
Demonstrationerna har jämförts med “Orangea revolutionen” 2004. Viktor Janukovytj både avsattes och ställdes inför riksrätt. Janukovytj flydde undan riksrätten genom en brådstörtad resa till Charkiv, vägrade att acceptera parlamentets beslut och kallade det hela för en statskupp. Han gick kort efter i exil i Ryssland. Parlamentet utlyste nyval till presidentposten 25 maj 2014.
Utbredd korruption
Enligt Transparency International är Ukraina är det mest korrupta landet i Europa och sa 2008 att ca 30 till 50 procent av alla ukrainare hade råkat ut för korruption. Den 27 oktober 2020 beslutade Ukrainas författningsdomstol att anti-korruptionslagstiftningen, inklusive den obligatoriska elektroniska inkomstdeklarationen, var författningsstridig. President Zelensky varnade då för att om parlamentet inte återupprättade dessa anti-korruptionslagar skulle utländskt bistånd, lån och en visumfri resa till Europeiska unionen vara i fara.
Att anti-korruptionslagarna aldrig infördes ledde till stora protester rapporterade SVD. På skyltar gick att läsa “kasta ut svinen i författningsdomstolen” och “Ukrainas korrumperade domstol”. Polisen ingrep inte ens när de protesterade slängde rökgranater mot domstolsbyggnaden och hotade att ta sig in.
Militär operation, invasion eller krig
Serbisk press skriver: Den ryske ambassadören i Serbien Alexander Bocan Kharchenko sa att den ryska armén har den viktigaste uppgiften att hålla civila och civila anläggningar utanför militära insatser. På morgonen på TV Prva sa ambassadören att målet med den särskilda militära aktionen var att skydda Donetsk- och Lugansk-regionerna.
“Målet är att få ett slut på folkmordet och förstörelsen av folket under de föregående åtta åren, som dessa länder har begärt av Ryssland”, sade han. “Denazifiering och demilitarisering av Ukraina är Rysslands två viktigaste uppgifter”, tillade han.
Ryssland tar inte över. Som Putin sa, målet är inte ockupation, utan demilitarisering och denazifiering, och kontroll över städer och förstörelse av militära mål är till för det syftet, som Shoigu redan har sagt”, sa ambassadören. Enligt honom är detta också viktigt för stabiliteten i Europa. Bocan Kharchenko förklarade att denazifiering innebär befrielsen av Ukraina från nazisterna. Han tillägger att den ryska armén inte riktar sig mot civila föremål, men att det, som han sa, finns många falska nyheter om det. “Det förekommer ingen skjutning mot civila föremål, folk förlitar sig på opålitlig information i sina slutsatser”, sa han.
På tal om kärnvapen frågade han om det var normalt att amerikanska kärnvapen finns i Europa. Han tror att majoriteten förstår vilken typ av regering som finns i Kiev, som, som han säger, under påverkan av radikala krafter håller Ukrainas folk som kollektiva gisslan.
“Västlandet använder Ukraina. Vi avslutar attacken som startade för åtta år sedan, mot Ryssland. Det var början på kriget mot Ryssland. Vi avslutar nu detta krig”, sade han.
Maria Zakharova, taleskvinna för det ryska utrikesministeriet, sa i en intervju att detta är en militär operation och inte en början på ett krig, det är för att förhindra en situation som kan leda till global militär konfrontation.
Rysslands utrikesministerns tal censureras i Sverige
Rysslands utrikesminister Lavrov säger att Ukraina brutit mot Minskavtalet, som skulle ge de ukrainska provinserna Donetsk och Luhansk betydande självstyre. Den 21 feb 2022 har Vladimir Putin formellt erkänt de Luhansk och Donetsk som självständiga stater. Lavrov menar också att man brutit Budapestmemorandumet 1994 då USA, Ryssland och Storbritannien åtog sig “att respektera Ukrainas oberoende och suveränitet och de befintliga gränserna för Ukraina” och “att avstå från hot eller våldsanvändning” mot landet. Dessa försäkringar spelade en nyckelroll i att övertala den ukrainska regeringen i Kiev att ge upp vad som motsvarade världens tredje största kärnvapenarsenal, bestående av cirka 1 900 strategiska kärnstridsspetsar”.
Det erkänns nu att USA har laboratorier för biologiska vapen över Ukraina och vid gränsen till Ryssland:
Enligt overifierade uppgifter är dessa biolabb finansieras genom ett bidragssystem genom International Renaissance Foundation, kontrollerad av George Soros och har nu förstörts av den ryska militären.
The Guardian skriver: “Det som hände den här veckan är att Putin tappade tålamodet och humöret. Han är rasande på den ukrainska regeringen. Han anser att det upprepade gånger förkastade Minskavtalet, som skulle ge de ukrainska provinserna Donetsk och Luhansk betydande självstyre. Han är arg på Frankrike och Tyskland, medundertecknarna och USA, för att de inte pressade Ukrainas president, Volodymyr Zelenskiy, att genomföra dem. Han är lika arg på amerikanerna för att de inte tagit till sig Rysslands säkerhetsproblem om Natos expansion och utplaceringen av offensiva missiler nära Rysslands gränser.” 1991 när Sovjetunionen upplöstes och det avtalades då 90/91 att NATO aldrig skulle utöka sin närvaro mot Ryssland.
Vem är President Zelenskyj
Volodymyr Oleksandrovytj Zelenskyj vann presidentvalet i Ukraina 2019 och intog presidentämbetet 20 maj 2019. Han är en ukrainsk politiker, komiker och skådespelare. Född 1978 och är landets yngsta presidenten genom tiderna. Zelenskyj är som majoriteten (83%) av de ukrainska judarna rysktalande men behärskar även ukrainska och engelska. Från och med den 31 december 2018 ledde Zelenskyj en framgångsrik, nästan helt virtuell, presidentkampanj för att avsätta Ukrainas sittande president, Petro Porosjenko, på bara tre till fyra månader. Ett av Zelenskyjs presidentkampanjslöften var att han bara skulle sitta en mandatperiod. Zelenskyj gick till val med mottot “Presidenten är folkets tjänare, vad de än säger”. Redan någon dag efter att han annonserat att han skulle ställa upp i presidentvalet angreps hans kampanjsida av hackers.
Tidigare presidenten Porosjenko och hans anhängare hävdade att Zelenskyjs seger skulle gynna Ryssland. Zelenskyj hade innan han blev vald inte särskilt detaljerat redogjort för sin politik, men hade dock lovat att sätta stopp för konflikten i Donbass-regionen och ta krafttag mot korruptionen. Zelenskyj sa att han ville bygga “ett starkt, kraftfullt, fritt Ukraina, som inte är Rysslands lillasyster och som inte är Europas korrupta partner utan ett oberoende Ukraina. I det ukrainska parlamentet har Zelenskyjs parti Folkets tjänare röstat igenom en rad reformer. Bl.a. att parlamentariker inte längre har immunitet och att presidenten kan ställas inför riksrätt.
Ukrainas suveränitet
FNs generalsekreterare har förklarat att Ukraina inte har ansökt om gränsregistrering sedan 1991 och enligt OSS-fördraget är Ukrainas territorium ett administrativt distrikt i USSR. Eftersom Ryssland är Sovjetunionens rättsliga efterträdare (detta bekräftas av internationella domstolars beslut om egendomstvister mellan fd Sovjetunionen och främmande länder) måste Ukraina slutföra avgränsningen av gränserna mot grannländerna och få grannländernas, inklusive Rysslands, samtycke till deras gemensamma gräns. Det krävs att allt dokumenteras och undertecknas avtal med alla grannstater. Europeiska unionen har utlovat sitt stöd till Ukraina i denna viktiga fråga och har beslutat att tillhandahålla allt tekniskt bistånd. Därför kan det antas att Ryssland inte begår några rättighetskränkningar i förhållande till Ukraina.
Elon Musk öppnar upp Starlink i Ukraina
Reuters rapporterar: Den 28 februari: “Starlink — här. Tack, @elonmusk,” twittrade Ukrainas vice premiärminister, Mykhailo Fedorov, dagar efter att ha bett SpaceX:s miljardärs vd Elon Musk om hjälp. Musk twittrade tillbaka, “Du är hjärtligt välkommen”.
Musk sa på lördagen att Starlink är tillgänglig i Ukraina och SpaceX skickar fler terminaler till landet, vars internet har störts på grund av den ryska invasionen. Fedorov tackade Ukrainas ambassadör i USA för att han hjälpte till att snabbt godkänna aktiveringen av Starlink i Ukraina.
Apropå korruption så kan tilläggas att det skandalomsusade Wallenbergägda företaget Ericsson kontrollerar telekominfrastrukturen i landet och har funnits i Ukraina sedan 1893. Ericsson ligger på topp-tre listan över det mest korrupta företaget i världen sett till utbetalade korruptionsböter. Världsbanken sa redan 1972 att “Den som kontrollerar telekominfrastrukturen kontrollerar ett lands centrala nervsystem” och nu är alltså Ukraina inte längre beroende av Ericsson.
Framtiden
Ukraina är ett land rikt på naturresurser men har exploaterats av väst och blivit ett nav för korruption, penningtvätt, droghandel och människohandel. Det ukrainska folket har levt i fattigdom, elände och humanitär misär samtidigt som intressen i väst har frodat sig i landets rikedomar. Sverige är kärnan i den djupa staten och Sveriges roll i Ukraina är inte obetydlig med våra tre hedersambassadörer Carl Bildt, Jan Eliasson och Göran Persson på plats så kan det bara gå på ett sätt- illa för folket i landet. President Zelenskyj kommer att rensa ur den djupa staten ur Ukraina tillsammans med Putin, Trump och den globala konstellation som motverkar den djupa staten.
”Mitt engagemang som medlem i Shanghais borgmästares internationella råd sedan 25 år, och motsvarande engagemang i Tsinghua universitets internationella råd, ger mig insikter och kontaktytor till det kinesiska samhället som ger möjlighet att framföra synpunkter kring hur handel och annat utbyte bör bedrivas. Vi i familjen tror på att hålla dialogen öppen och rak.”
“Wallenberg om Kina: ”Inget att vinna på konfrontation” Måndag den 21 oktober i år – bara ett dygn efter att tusentals demonstranter drabbat samman med polisen i Hongkong i ännu en uppgörelse – satte sig Jacob Wallenberg i en beige, tronliknande fåtölj i ett rum i Shanghai. Intill honom fanns en annan kostymklädd man i en likadan stol.
Det hela liknade ett toppmöte mellan två världsledare.
Vilket det, på sitt sätt, var.
Mannen är nämligen inte vem som helst. Han heter Li Qiang, är kommunistpartiets sekreterare i Shanghai. Som medlem av partiets 25-hövdade politbyrå, partiets själva styrelse, är han en av de mäktigaste männen i hela Kina.
Med på mötet var också amerikanen Maurice R Greenberg, tidigare chef för den amerikanska försäkringsjätten AIG.
Händelsen finns på bild. Den är publicerad på nätutgåvan av den statsägda dagstidningen Shanghai Daily ihop med ett kort referat:
”Li tackade de två gästerna för deras medverkan i skapandet av IBLAC och och deras värdefulla råd och förslag till Shanghais sociala och ekonomiska utveckling”.
IBLAC står för International Business Leaders Advisory Council och är ett råd med globala näringslivshöjdare kopplat till Shanghais borgmästare. Jacob Wallenberg och Maurice Greenberg var i stan för rådets årliga sammankomst. Vilket också var skälet till mötet med Li Qiang.
Att Jacob Wallenberg träffar en person ur Kinas högsta ledning är inte ovanligt. Wallenberg har varit medlem av IBLAC i många år, och även under en period varit dess ordförande.
Kontakter med kinesiska politiska ledare på hög nivå har varit viktigt för många större företag som verkat i Kina genom åren, säger Kristina Sandklef, senior Kinarådgivare på konsultfirman Consilio International.
– I allmänhet är det är nyttigt att ha politiska kontakter när man bedriver verksamhet i Kina. Det underlättar livet på alla sätt. Det kan räcka med att ha en bild i receptionen med en representant från det egna företaget ihop med en lokal ledare för kommunistpartiet, så att besökare vet att man har kontakter, säger Kristina Sandklef.
Enligt Oscar Almén, forskare och Kinakännare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, har politikens roll i det kinesiska näringslivet ökat på senare år.
– Med tanke på att politik är så närvarande i Kinas slutna system, och blivit ännu mer närvarande under Xi Jinpings tid vid makten, är det klart att politiska kontakter rent allmänt är bra att ha för utländska företag, säger Oscar Almén, som också nyligen publicerat en granskning av kinesiska företagsköp i Sverige.
Exakt hur Wallenbergfamiljens politiska kontakter har hjälpt gruppens företag är svårt att slå fast. Helt klart har Kina i dag en enorm betydelse för Wallenberggruppen och dess företag, och har så haft i flera år. Bara 2018 hade sex av Wallenberggruppens största industriföretag intäkter i Kina på över 130 miljarder kronor, enligt SvD:s sammanräkning. Det är 80 procent mer än samma sex företag drog in från Kina år 2010.
Det handlar om börsnoterade bolag som ägs i flera steg, via det noterade förvaltningsbolaget Investor och det onoterade FAM, som i sin tur ägs och kontrolleras av Wallenbergstiftelserna. FAM och Investor äger aktier med stor rösträtt som ger familjen och dess representanter en ledande ställning i bolagen.
För flera av bolagen är Kina i dag näst största marknad.
I verkstadsjätten Atlas Copco stod i fjol kinesiska kunder för 18 procent av försäljningen. I ABB var samma siffra 15 procent. I kullagertillverkaren SKF, 16 procent.
Det kan jämföras med andelen av Sveriges export till Kina, som 2018 låg på 4,7 procent. Visserligen är nämnda företag globala och Kina utgör motsvarande 19 procent av världsekonomin, räknat som BNP. Men det är ändå klart att Kina är en långt viktigare marknad för Wallenbergfamiljens bolag, än för flera andra svenska globala företag. Till exempel var Kina-andelen av Sandviks försäljning bara 7 procent och av Assa Abloys 6 procent.
Det här sjukhusbesöket råkade därefter skapa ett särskilt band mellan mig och Jiang Zemin.
Skulle det bli allvar med Kinas senaste hot, som det formulerades av ambassadören Gui Congyou förra veckan i en intervju med Göteborgs-Posten, att ”begränsa utbytet och samarbetet inom ekonomi och handel” med Sverige, kan det få stora konsekvenser för Wallenberggruppens företag. Och därmed för de svenska aktieägare och pensionssparare som har pengar investerade i bolagen.
Svenska tjänstepensionsbolag har till exempel tiotals miljarder investerade i Wallenberggruppen, och som därmed är beroende av intäkterna från Kina. Bara i Investor är tjänstemännens Alecta och arbetarrörelsens AMF tvåa och trea på listan över största ägare efter Wallenbergstiftelserna. Alectas pensionstagare äger i dag Investoraktier för 23,6 miljarder kronor, och AMF:s pensionstagare och fondandelsägare 17,7 miljarder kronor, enligt ägartjänsten Holdings.
Peter Wallenberg tar emot president Hu Jintao vid dennes besök i Sverige sommaren 2007. Utmed väggen sitter Erik Belfrage, Hans Stråberg, Carl-Henric Svanberg, Peter Wallenberg Jr, Marcus Wallenberg samt Jacob Wallenberg.
Wallenbergfamiljens ekonomiska kontakter med Kina går långt tillbaka. Jacobs pappa Peter Wallenberg har berättat i tidningen ”Företagsminnen” att han besökte Kina redan i slutet av 1970-talet, i samband med att Deng Xiaoping blev ledare och initierade det ekonomiska reformprogram som i dag – fyra decennier senare – gjort Kina till världens näst största ekonomi.
Peter Wallenberg kunde då etablera personliga relationer med Kinas absoluta toppskikt. Vid en resa i landet blev han bjuden på middag av Shanghais dåvarande borgmästare Jiang Zemin. Vid middagen trodde Peter Wallenberg, felaktigt, att han fått en hjärtinfarkt och fördes till sjukhus.
”Det här sjukhusbesöket råkade därefter skapa ett särskilt band mellan mig och Jiang Zemin, han hade ju medverkat till att rädda mitt liv. ’Hur är det med ditt gamla hjärta?’, frågade han skämtsamt när vi träffades på nytt”, sa Peter Wallenberg till Företagsminnen.
När Jiang Zemin 1989 efterträdde Deng Xiaoping som ledare stod Wallenbergfamiljen därmed i direktkontakt med toppen. Relationen fortsatte när Hu Jintao sedan tog över makten 2002. När Hu Jintao var på Stockholmsbesök sommaren 2007 var Peter Wallenberg en av dem som tog emot presidenten.
Mycket talar för att de nära relationerna har förblivit nära även efter 2012, då Xi Jinping blev president. Den Li Qiang som Jacob Wallenberg träffade härommånaden står, enligt South China Morning Post, Xi Jinping nära. Enligt tidningen är Li Qiang en av Xi Jinpings allierade från Zhejiangprovinsen. Li Qiang var enligt tidningen sekreterare under tre år till Xi Jinping, när han var ledare för kommunistpartiet i Zhejiang.
Li Qiangs företrädare i Shanghai, Han Zheng, är en annan av de partitoppar som Jacob Wallenberg haft kontakt med genom åren. Och Han Zheng är inte vem som helst. I dag är han en av sju medlemmar i politbyråns innersta krets, Xi Jinpings så kallade ”standing committee”. Det är Han Zheng som syns på bilden intill ihop med Jacob Wallenberg, vid en presskonferens 2011.
Jacob Wallenberg med Han Zheng 2011, då Han Zheng var borgmästare i Shanghai. I dag är han en av sju i den inre kretsen av kommunistpartiets Politbyrå, dess så kallade ”standing committee” som leds av president Xi Jinping.
Parallellt med att Wallenbergfamiljen har odlat sina politiska relationer har gruppens företag byggt upp en ansenlig närvaro på plats i Kina. Landet är i dag inte bara en viktig marknad för gruppen. Flera av företagen har stora produktionsanläggningar i landet. SKF har i dag till exempel nio kinesiska fabriker som är underleverantörer till fordonsindustrin. Kina är också det land där SKF har flest anställda i världen.
Vi har också sett tidigare att den här typen av hot är ett sätt att visa inrikespolitiskt att man vågar stå upp emot västerländska stater.
ABB är en annan Wallenbergjätte med stor kinesisk närvaro. I november 2018 invigde koncernen ett tillverknings- och utvecklingscenter i Xiamen, som när det är klart blir koncernens största innovations- och tillverkningsanläggning med 3 500 anställda, en investering på totalt cirka 3 miljarder kronor. År 2018 beslutade ABB också att bygga en ny robotfabrik i Shanghai.
Wallenbergbolagen brukar också samarbeta om nätverk och politiska kontakter världen över. Att det i allra högsta grad fortgår bekräftade Johan Forssell, vd för gruppens investmentbolag Investor, så sent som häromveckan. Enligt Forssell är bland det viktigaste Investor kan bidra med för bolagen just nätverket i Asien, och då i synnerhet i Kina.
Visserligen är flera av de ovan nämnda företagen inte helsvenska. ABB, Astra Zeneca och Stora Enso har till och med huvudkontor utomlands. Men med tanke på hur välkända Wallenberg är i Kina är det nog uppenbart för myndigheterna i landet att familjen är dess största ägare. Och att företagen skulle kunna påverkas av en ekonomisk konflikt.
Enligt Oscar Almén, forskare på FOI, beror konsekvenserna på vilka medel Kina väljer att svara med.
– Om de väljer handelsvägen, med tullar och liknande, så hamnar ju frågan i EU som reglerar svenska handelsförhållanden. Sedan finns ju sätt att göra det mer inofficiellt där svenska företag i Kina kan drabbas på en rad andra sätt, säger Oscar Almén.
– Man kan jämföra med vad som hände med laxen efter konflikten med Norge. Sanitetstesterna för importerad lax blev striktare och möjligheten att få importlicenser försvårades. Det var dock inte Kinas regering som officiellt genomförde detta. Genom små medel kunde det ge stora effekter, säger han.
Enligt Oscar Almén är det däremot inte säkert att Kina faktiskt går vidare med sitt hot.
– Kina måste ju göra en kalkyl över hur kostsamt det kan bli, landet är ju också beroende av flera av företagen som verkar i landet. Vi har också sett tidigare att den här typen av hot är ett sätt att visa inrikespolitiskt att man vågar stå upp emot västerländska stater och det fungerar även som ett sätt att skrämma andra att inte utmana Kina i framtiden.
Wallenbergfamiljen har vid upprepade tillfällen fått svara för sina nära kopplingar till Kina och hur det rimmar med landets problem med mänskliga rättigheter. Hela tiden har familjen försvarat sig med att deras närvaro bidrar till ekonomisk utveckling och därmed stärker riktningen mot demokrati.
Som till exempel Jacob Wallenberg i Ekots lördagsintervju 2006:
”Det har varit en otrolig utveckling tack vare att man faktiskt bejakar ekonomisk utveckling. Och då tror jag den demokratiska utvecklingen också följer med. Eller, rättare sagt, jag tror inte. Jag är helt övertygad om att det är så.”
Att ökad rikedom i Kina skulle leda till ökad demokrati är ju ett argumentet som blir allt svårare att hävda.
Frågan är än mer aktuell i dag. Flera politiker och människorättsorganisationer är tydliga i slutsatsen att Kina under Xi Jinping vid makten har tagit flera steg i mer repressiv, mindre demokratisk riktning.
Som Human Right Watch inleder sin senaste rapport för läget i landet.
”President Xi Jinping, född 1953, har indikerat sin avsikt att styra under obegränsad tid efter att Kinas lagstiftande församling i mars la ett tillägg till konstitutionen i syfte att avskaffa den bortre tidsgränsen för presidentskapet. Denna åtgärd var också kännetecknande för den ökande repressionen.”
Oscar Almén på FOI är skeptisk till tron att ekonomisk utveckling även skulle förbättra situationen för mänskliga rättigheter.
– Att ökad rikedom i Kina skulle leda till ökad demokrati är ju ett argumentet som blir allt svårare att hävda. Kina går i dag mer och mer mot ett autokratiskt system, på alla plan, med minskade friheter och ökad politisk styrning, säger han, men poängterar att det finns enstaka undantag som går i motsatt riktning.
– Möjligheten för enskilda medborgare att stämma staten har ökat på senare år och vi har också sett fler som har utnyttjat den möjligheten. Det är viktigt att komma ihåg, även om den övergripande trenden är mot mer politisk kontroll.
Flera händelser den senaste tiden har också stärkt tesen att regimen i Peking går i en mer repressiv riktning. Ett exempel är de återkommande avslöjanden av Kinas behandling av minoriteter i Xinjiangprovinsen, där över en miljon människor har satts i olika läger och fängelser.
Representanter för Kinas regim har beskrivit lägren främst som skolor, där de intagna varit elever. Men som flera internationella medier och organisationer har visat handlar det snarast om långt mer brutala anstalter där alla som sätter sig till motvärn bestraffas. New York Times avslöjade nyligen att de hårdföra åtgärderna beordrats från Kinas högsta politiska ledning. President Xi Jinping ska i tal till partiföreträdare ha krävt att ”ingen nåd” skulle visas mot den muslimska minoritetsbefolkningen och att landet använde alla ”diktaturens verktyg” i det arbetet.
Utvecklingen i Hongkong är ett annat aktuellt exempel. Myndigheternas behandling av demonstranterna och det lagförslag som de protesterade mot ses båda som exempel på en mer hårdför inställning från centralmakten i Peking.
För Sverige har fängslandet av den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai vridit upp kritiken mot den kinesiska statsmaktens metoder. Vilket nu är bakgrunden till ambassadören Gui Congyous hot i GP häromdagen om ”motåtgärder”. När och hur dessa ska omsättas i praktiken är fortfarande oklart. Utrikesminister Ann Linde sa till Ekot efter uttalandet att UD ”inte fått någon konkret information om detta från Peking” via de normala kanalerna.
I GP-intervjun upprepar Gui Congyou det svar som Kina ofta använder när personer eller organisationer i andra länder kritiserar regeringens agerande och politik:
”Vilken politik den kinesiska regeringen för är Kinas interna angelägenheter. Inga länder, organisationer eller privatpersoner har rätt att blanda sig i det”, säger han i intervjun.
SvD har ställt ett antal specifika frågor till Jacob Wallenberg om hur han i dag ser på gruppens verksamhet i Kina och på familjens kontakter med landets politiska ledning. Jacob Wallenberg har inte velat besvara frågorna direkt, men i stället formulerat ett skriftligt uttalande till SvD.
I uttalandet skriver han att familjen allmänt ”har en stark tro på att handel och öppenhet gynnar ekonomisk utveckling och skapar förutsättningar för ett ökat välstånd för alla och dessutom bidrar till fredlig samexistens länder emellan. Detta gäller även Kina.”.
Jacob Wallenberg understryker dock att man inte ser okritiskt på landets expansion.
”Kinas ekonomiska framväxt och ambition innebär inte att man ska vara naiv kring vilken politisk roll Kina önskar spela, och därför är det angeläget att ställa samma krav på Kina vad gäller handel och konkurrens som man ställer på andra utvecklade länder. Det måste vara ett level playing field.”
Jacob Wallenberg skriver att han vid flera tillfällen har talat med Kinas ledare om landets problem med mänskliga rättigheter. Men han upprepar också sin tidigare uttalade övertygelse att med ekonomisk utveckling bör på sikt även ökade medborgerliga fri- och rättigheter komma.
”Att så ännu inte har skett i Kina beklagar jag, vilket jag också upprepade gånger och tydligt har tagit upp med kinesiska ledare. Men politiken – inte näringslivet – ska hantera politiska frågor. Jag tror att ökad transparens och öppenhet är en förutsättning för fortsatt långsiktig ekonomisk utveckling i Kina.”
I uttalandet nämner Jacob Wallenberg däremot ingenting om några specifika frågor som han har diskuterat med de kinesiska ledare han träffat, som till exempel frågan om den fängslade svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai och fånglägren i Xinjiang. Inte heller om han tror att hoten från den kinesiska ambassadören kan påverka Wallenbergföretagens stora närvaro i Kina.
”Relationen med Kina är komplicerad. Jag förespråkar dialog och långsiktighet, fortsatt handel och utbyte på alla nivåer. Vi har inget att vinna på konfrontation, men vi ska stå upp för våra värderingar och utnyttja våra förtroendefulla kontaktytor för att lyfta fram våra farhågor och gemensamma utmaningar.”
Jacob Wallenberg skriver att man även i framtiden kommer att odla kontakter med de kinesiska ledarna.
”Familjen har sedan öppnandet av Kina strävat efter nära relationer med den politiska ledningen i Kina. Förhoppningsvis har det gynnat bolagens möjligheter att etablera sig och växa på den kinesiska marknaden”, skriver Jacob Wallenberg.
Han vädrar heller inga tankar på att sluta som medlem av IBLAC i Shanghai, där han träffar politbyråmedlemmar som Li Qiang och Han Zheng.
”Mitt engagemang som medlem i Shanghais borgmästares internationella råd sedan 25 år, och motsvarande engagemang i Tsinghua universitets internationella råd, ger mig insikter och kontaktytor till det kinesiska samhället som ger möjlighet att framföra synpunkter kring hur handel och annat utbyte bör bedrivas. Vi i familjen tror på att hålla dialogen öppen och rak.”
Den här bör alla se! Videon handlar om planen från 2015 och framåt och berör svenskan i synnerhet med tanke på att Wallenberg är kärnan i klustret av företagsintressen som nu omvärlden tillsammans bekämpar.
Dokumentären The Greatest Show on Earth (2023).
Denna kraftfulla dokumentär från Good Lion Films, producerad och skriven av Nick Alvear, delar Cabal-nedbrytningen från valet 2016, till president Donald J. Trumps kapitulationsturné, Covid-19, valet 2020, Joe Bidens begravning, J6-upplägget, och hur regeringens kontinuitet genom de aktuella händelserna som äger rum kommer att inleda den största tid som någonsin känts på jorden.
Vänligen överväg att stödja Nick Alvear.
Du kan se många av hans “Red Pill”-filmer på https://GoodLion.tv
The Swedish Kings of Cyberwar är en artikel skriven av Hugh Eakin som publicerades i The New York Review of Books den 19 januari 2017 – EN DAG före Donald Trumps invigning. Orginalartikel: https://www.nybooks.com/articles/2017/01/19/the-swedish-kings-of-cyberwar/
Svensk version producerad av Cornelia unfiltered Videoproduktion: Sokrates XVII Uppläsare: Cornelia Gustafzon
Artikeln på svenska översatt av Anna Iversen i PDF-Format:
Hugh Eakin Den 24 april 2013, bara några veckor innan Edward Snowden gick ut offentligt med sina läckor om massövervakning av National Security Agency (NSA), välkomnade General Keith B. Alexander, dåvarande chef för NSA, en grupp svenska underrättelsetjänstemän till ett hemligt tredagarsmöte på NSA- högkvarteret i Fort Meade, Maryland. I delegationen ingick Ingvar Åkesson, mångårig chef för Sveriges Försvarets radioanstalt (känd som FRA), en ljusskygg svensk statlig underrättelsetjänst, och fem medlemmar av Åkessons högre stab. Ett av syftena med mötet var att diskutera Sveriges ökande betydelse för NSA. I en lag från 2008 hade FRA fått utökade befogenheter av den svenska regeringen att dammsuga upp all kommunikation som reser över fiberoptiska nät till och från Sverige – inklusive e-post, textmeddelanden och telefonsamtal. Detta var av stort intresse för NSA, inte minst eftersom en stor andel av den ryska kommunikationen gick via Sverige. År 2011 började svenskarna dela sina övervakningsdata med NSA, som inkluderade – som NSA-tjänstemän beskrev det vid tidpunkten för mötet – en “unik samling [av kommunikationsdata] om högprioriterade ryska mål som ledarskap, inrikespolitik och energi.” NSA-tjänstemän noterade den svenska spionbyråns ovanliga tekniska förmågor och rykte för sekretess och såg det också som en idealisk samarbetspartner på sitt hacknings- och cyberkrigsprojekt, kallat Quantum. Ett av Quantum-programmen var en ambitiös operation som heter WINTERLIGHT, som syftade till att i hemlighet hacka sig in i utländska datorer och datornätverk med högt värde för att få inte bara kommunikationsdata utan också all information som lagras på hårddiskarna eller servrarna i fråga. Möjliga mål kan vara administratörer av utländska datanätverk, ministerier, olje-, försvars- och andra stora företag, samt misstänkta terroristgrupper eller andra utsedda individer. Liknande Quantum- operationer har riktat sig mot OPECs högkvarter i Wien, liksom Belgacom, ett belgiskt telekombolag vars kunder inkluderar Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Enligt NSA-dokument använde sig WINTERLIGHT av en komplex attackstrategi för att i hemlighet implantera ett skadligt program på måldatorn eller nätverket som var aktuellt. NSA:s skadliga program skulle sedan avleda alla signaler mellan dessa datorer och Internet via “oseriösa” (rougue) höghastighetsövervakningsservrar, kallade “FoxAcid” -servrar, vilket möjliggjorde för NSA att i hemlighet få tillgång till nästan alla användarens personuppgifter – och till och med att manipulera data som överfördes från en användare till en annan. Konsekvenserna för både spioneri och offensiva cyberoperationer var omfattande. Wired har beskrivit hur attacken mot den belgiska telekomsektorn kunde [kartlägga] de digitala spåren av utvalda arbetare, identifiera IP-adresserna [internetprotokoll] för arbets- och persondatorer samt Skype, Gmail och sociala nätverkskonton som Facebook och LinkedIn. Sedan skapade de förfalskade sidor, som var värd på FoxAcid-servrar, för att till exempel efterlikna en anställds legitima LinkedIn-profilsida. [text under foto: President Barack Obama med dåvarande Sveriges utrikesminister Carl Bildt på Stockholm Arlanda Flygplats, september 2013. Vid en gemensam presskonferens samma dag med dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt diskuterade Obama NSA:s övervakning.]
Intressant nog var WINTERLIGHT en gemensam insatts mellan NSA, den svenska FRA och brittiska GCHQ, men det verkar som om hackerattacker mot datorer och datanätverk har initierats av svenskarna. FRA satte upp implantaten på riktade datorer – känd i NSA-språk som “tippning”– för att omdirigera deras signaler till övervakningsservrarna, vilket möjliggjorde för GCHQ och NSA att få tillgång till deras data i vad som kallas “skott”. Vid tidpunkten för mötet i april 2013 rapporterade NSA att “förra månaden fick vi ett meddelande från vår svenska partner att GCHQ fick FRA QUANTUM-tips som ledde till 100 skott.”
Sedan de extraordinära avslöjandena om att den ryska regeringen försökte påverka det amerikanska presidentvalet 2016 med information hackad från datorerna i den demokratiska nationella kommittén och högt uppsatta demokratiska tjänstemän har cybersäkerhet blivit en brådskande nationell prioritet. Som amerikanska tjänstemän påpekar är DNC-hackningen bara den senaste i en accelererande serie av Ryssland-kopplade cyberattacker riktade mot politiska och andra institutioner i väst, inklusive den estniska regeringen och media 2007, den tyska förbundsregeringen (Bundestag) 2015, Ukrainas elnät 2015 och svenska medier i mars 2016. Mycket mindre noterat har dock varit i vilken utsträckning USA själv har samordnat med Sverige och andra allierade för att utveckla hacknings- och övervakningsverktyg som är mycket mer avancerade än de e-post “phishing”-strategier som används i de senaste ryska attackerna. Ett viktigt mål för denna teknik är Ryssland själv. NSA-tjänstemän beskriver sina svenska motsvarigheter som “extremt kompetenta, tekniskt innovativa och pålitliga” och berömde dem för att vara “skickliga i att samla in en mängd olika kommunikationer.” Noterbart är att svenska FRA hade fått tillgång till NSA:s mest kraftfulla analysverktyg, kallat XKeyscore, som enligt NSA:s dokument gör det möjligt att hämta “nästan allt en användare gör på Internet” från massövervakningsdata.
NSA noterade vidare i sin rapport från april 2013 att FRA “fortsätter att få tillgång till mer data från ytterligare telekommunikationsföretag” och att ny svensk lagstiftning också hade gett FRA utökade befogenheter att bekämpa terrorism. Enligt den amerikanska byrån hade FRA:s breda spelrum gjort Sverige till en mer pålitlig övervakningsallierad än Storbritannien. Ett dokument om NSA: s WINTERLIGHT-program rapporterar att “fortsatt GCHQ-engagemang kan vara i fara på grund av brittiska juridiska- /policybegränsningar, och i själva verket har NSA: s mål hela tiden varit … ett bilateralt avtal med den svenska partnern.”
I början av juni 2013, mindre än sex veckor efter att den svenska delegationen besökte Fort Meade, publicerades de första rapporterna om NSA:s spioneri baserat på Edward Snowden-läckorna i The Guardian och The Washington Post. Under de följande veckorna och månaderna utlöste Snowdens avslöjanden om NSA:s globala övervakningsinsatser, och i synnerhet dess program för massinsamling av data, kallat PRISM, en utdragen debatt i USA och fick slutligen kongressen att genomföra nya restriktioner för NSA 2015. Liknande granskning gjordes av Storbritanniens GCHQ och dess eget program som heter TEMPORA, som syftade till att direkt ansluta sig till de transatlantiska fiberoptiska kablar för att fånga upp vad The Guardian beskrev som “stora mängder globala e-postmeddelanden, Facebook-inlägg, internethistorik och samtal”, som den delade med NSA. Men kontroversen slutade mestadels där. I redogörelsen som framkom i den brittiska och amerikanska pressen framställdes NSA- och GCHQ- programmen i allmänhet som farliga avvikelser – fall av omfattande underrättelseöverskridande av de två mäktigaste regeringarna i västalliansen. I den mån kontinentaleuropeiska regeringar nämndes var det som offer för brittiskt och amerikanskt spioneri: målen för den ena eller den andra hade inkluderat Frankrikes presidentpalats och, mest notoriskt, den tyska förbundskanslern Angela Merkels mobiltelefon. Men tänk om vissa europeiska regeringar själva bedrev massinsamling av data om privata medborgare, med exakt samma metoder – och kanske med ännu mindre tillsyn? Medan mycket fortfarande är oklart om det svenska programmet, väcker FRA: s status som en av NSA: s mest uppskattade utländska partners stora frågor om huruvida de amerikanska och brittiska ansträngningarna var så ovanliga. Även om det knappast har nämnts i internationell press, har Sveriges avancerade internet-avlyssningssystem noterats av självaste Snowden. I ett videoinspelat vittnesmål till Europaparlamentet i mars 2014 sa Snowden: “När det gäller frågan om massövervakning är skillnaden mellan … NSA och [svenska] FRA inte en fråga om teknik, utan snarare om finansiering och arbetskraft.” (FRA har för närvarande en budget på cirka 100 miljoner dollar och cirka 700 anställda; NSA tros ha en budget på cirka 10 miljarder dollar och mer än 30 000 anställda.)
Svenska tjänstemän har inte gjort några offentliga uttalanden om WINTERLIGHT-hackningsprogrammet, men i juli 2013, när Tyskland och Frankrike pressade EU att hålla samtal med amerikanska tjänstemän för att lära sig mer om NSA-spionering i Europa, gick Sverige med Storbritannien i veto mot flytten och hävdade att EU inte hade någon befogenhet att diskutera frågor om nationell säkerhet och underrättelse. [Text under foto: Ingvar Åkesson, chef för Sveriges Försvarets Radioanstalt (FRA) från 2003 till 2013. I april 2013 deltog hani ett hemligt tre dagars möte med dåvarande NSA-direktören Keith Alexander i Fort Meade, Maryland, för att diskutera Sveriges ökande betydelse för NSA.]
På senare tid har den nuvarande svenska regeringen, under ledning av Socialdemokraterna, erkänt att Sverige bedriver “offensiv” cyberkrigföringsförmåga – vilket skulle inkludera hackning – samt teknik för att försvara sig mot cyberattacker. “Snowden-dokumenten bekräftade att det finns ett mycket intensivt samarbete mellan Sverige och USA”, berättade Mark Klamberg, en svensk rättsspecialist som har skrivit om FRA-lagen. “Överst har du NSA, och under det har du GCHQ, och under det har du… Sverige.” I själva verket har Sverige gått i spetsen för en snabb expansion av statlig övervakning i norra Europa. Sedan Snowdens vittnesmål har Europa upplevt flera terroristattacker, rekrytering av tusentals medborgare som utländska stridande i Syrien och en bredare motreaktion mot invandrare och asylsökande. Under de senaste månaderna har länder som Frankrike och Tyskland till Nederländerna, Österrike, Danmark, Finland och Norge övervägt eller antagit lagstiftning som syftar till att möjliggöra ökad övervakning av deras befolkningar.
Den 17 november antog det brittiska parlamentet Investigatory Powers Act, vilket legaliserar en mängd olika hacknings- och spionageaktiviteter av den brittiska regeringen; The Guardian har beskrivit det som att det ger “de mest omfattande övervakningsbefogenheterna i västvärlden.” Och med den tillträdande administrationen av Donald Trump som talar om en storskalig expansion av nationella säkerhetsprogram i USA, inklusive en möjlig återgång till massinsamling av telefondata av NSA – vilket påstås ha övergivits i NSA-reformen från 2015 – kan de avancerade västerländska demokratierna vara på väg in i en ny era av hemlig regeringsövervakning. I många avseenden framstår Sverige som ett osannolikt land att leda detta angrepp. Den svenska staten anses allmänt vara en modellsocialdemokrati och är känd för sitt förespråkande av mänskliga rättigheter, dess breda skydd av sociala friheter, dess regering genom konsensus och dess expansiva välfärdsstat. I motsats till USA och Storbritannien har nationell säkerhet aldrig varit en överordnad angelägenhet: Sverige har följt en politik av officiell neutralitet i mer än tvåhundra år, det tillhör inte Nato, och det har bara haft en marginell del i “kriget mot terrorismen”. Under en stor del av det senaste decenniet har den svenska regeringen också varit en ledande förespråkare för internetfrihet i utvecklingsländerna, vilket den hävdar är ett centralt inslag i demokratin. Med uppkomsten av Internet befann sig FRA – en spionbyrå som ägnar sig åt radio, radar och annan “signalspaning” – i fara att bli föråldrad. I början av 2000-talet började man utveckla teknologi för att avlyssna de fiberoptiska undervattenskablar som nästan alla interkontinentala e-postmeddelanden, telefonsamtal och annan kommunikation nu går igenom, och 2007 och 2008 föreslog den svenska regeringen, då ledd av de borgerliga Moderatpartiet, lagen som ger FRA bred tillgång till kabeltrafik. Spionbyrån skulle även kunna lagra metadata som den extraherade – enligt uppgift på en enorm databas som heter Titan – i ett år. Vid den tiden hölls det offentliga protester på Riksdagens trappor och grupper som USA-baserade Electronic Frontier Foundation föreslog att sådana omfattande övervakningsbefogenheter skulle vara oöverträffade. Men i juni 2008, efter att regeringen gjort några eftergifter, inklusive inrättandet av en hemlig tillsynsdomstol, passerade lagen snävt och debatten slutade i stort sett. Fem år senare, när en svensk tv-kanal avslöjade Snowden-dokumenten som visade Sveriges omfattande samarbete med NSA för att spionera på Internetanvändare – och till och med hacka sig in i deras datorer – var svaret dämpat. Till skillnad från i USA hölls inga parlamentariska utfrågningar. Enligt Klamberg, en svensk rättslärd, förblir riksdagsledamöter i mörkret om många aspekter av FRA-programmet och det kan fortfarande finnas brist på medvetenhet om dess omfattning. “När lagstiftningen antogs”, sa han, “var budskapet att den var väl reglerad och att endast små mängder data skulle lagras. Men när jag studerar lagen och läser rapporterna från den svenska Datainspektionen framträder bilden motsatt: övervakningen och lagringen av data är enorm, särskilt när det gäller metadata.” För NSA och GCHQ, hävdar andra analytiker, har FRA-lagen gett en täckning för övervakningsprogram med tvivelaktig laglighet. Den 21 december ställde sig EU-domstolen på utmanarnas sida mot svepande lagar i Sverige och Storbritannien som kräver att telekomföretag lagrar samtal och textmeddelanden och fann att “EU-lagstiftningen utesluter nationell lagstiftning som föreskriver generell och urskillningslös lagring av data.” Observatörer har noterat likheter mellan den vagt formulerade FRA-lagen och en amerikansk lag som kallas FISA Amendments Act, som också antogs 2008 och som NSA har citerat som rättslig grund för sitt eget PRISM-program. Den svenska regeringen har också varit skicklig på att undvika granskning av sitt övervakningssamarbete med USA, kanske genom att hålla några av dessa arrangemang informella. (Enligt ett diplomatiskt telegram publicerat av Wikileaks, när en amerikansk delegation besökte Sverige i november 2008 för att försöka ingå ett underrättelsesamarbetsavtal, tvekade svenska justitiedepartementet att säga ja och hävdade att “befintliga informella kanaler, som täcker ett brett spektrum av brottsbekämpning och anti-terrorismsamarbete, skulle granskas mer intensivt av riksdagen och kanske äventyras.”)
Sverige var inte heller det enda skandinaviska landet som anammat massövervakning under åren före Snowdens avslöjanden. Flera NSA-dokument nämner också den norska underrättelsetjänsten (NIS), och idecember 2013 rapporterade den norska tidningen Dagbladet, i samarbete med den amerikanska journalisten Glenn Greenwald, att Norge försåg NSA med tiotals miljoner meddelanden varje månad. Med hjälp av NSA-dokument och källor i Norge avslöjade tidningen att NIS riktade sig mot Ryssland i synnerhet och “bedrev övervakning mot politiker” samt ryska militära och energimål. Den noterade också att NIS, med hjälp av NSA, förvärvade en hundramiljoner-dollars “Windsor Blue-derivatsuperdator”, kallad STEELWINTER, för att analysera krypterad övervakningsdata, och att NIS arbetade med NSA: s kryptanalysavdelning för att göra det. Liksom Sverige betraktas Norge ofta som en framgångsrik socialdemokrati med en lång historia av förespråkande för mänskliga rättigheter. Norge i synnerhet är känt för sitt robusta skydd av yttrandefriheten och sin tradition av statlig öppenhet. Liksom Sverige har det länge rankats högt bland västerländska nationer i mått på medborgarnas förtroende för statliga institutioner. Och medan Norge är medlem i Nato, har det också hållit sig mestadels i periferin av kriget mot terrorismen. Ändå har norrmännen i stort sett varit oberörda av avslöjanden om deras regerings hemliga samarbete med NSA. Efter Dagbladets reportage om Norges massövervakningsprogram blev det en kortvarig kontrovers i pressen. Men chefen för norsk underrättelsetjänst hävdade att de uppgifter Norge samlade in var från utländsk snarare än inhemsk kommunikation och kontroversen slutade snabbt. I Oslo berättade Karsten Friis, senior rådgivare vid Utrikespolitiska institutet i Norge, att många norrmän är stolta över att deras land har blivit så viktigt i amerikanska underrättelseinsatser. “Det fanns en känsla av att vi har den här kapaciteten och vi är inte rädda för att prata om det,” sa Friis. I en artikel i Dagbladet bestred Greenwald den norske spionchefens påstående och hävdade att NSA-dokument visar att uppgifterna sannolikt inkluderar kommunikation från norrmännen själva. Däremot är norrmännen oroade över övervakning av FRA, eftersom cirka 80 procent av norsk Internettrafik – även inhemska kommunikationer från en norrman till en annan – passerar genom Sverige. Delvis som ett resultat har det norska parlamentet börjat debattera en så kallad Digital Border Defenses- lag, som i praktiken skulle ge norsk underrättelsetjänst liknande tillgång till internationella fiberoptiska kablar som FRA har.
I oktober berättade Bjørn Erik Thon, chef för den norska dataskyddsmyndigheten, en myndighet som ansvarar för integritetsfrågor, att han hade allvarliga reservationer mot lagförslaget, eftersom det skulle vara mycket svårt att förhindra att norrmännens data också samlades in, trots planer på att “filtrera bort” dataflöden från Norges egna källor. Han sa att hans myndighet arbetade med en rapport som var kritisk till lagförslaget. Men Thon tillade att den föreslagna lagstiftningen har mött lite motstånd bland de största partierna eller i pressen och sannolikt kommer att gå igenom under de kommande månaderna. “Det är helt enkelt inte en stor oro här.” Hemlig regeringsavlyssning har en lång historia i Skandinavien. I kraft av sin position på Europas norra flank med Ryssland i öst var den skandinaviska halvön avgörande för västerländska underrättelsetjänstemän under det kalla kriget, och både Norge och Sverige utvecklade sofistikerade signalspaningsprogram. Enligt NSA-dokument har den amerikanska myndigheten haft nära band till norsk underrättelsetjänst så långt tillbaka som på 1950-talet. Med Norges position som Natos norra brohuvud mot öst fortsatte relationen fram till Gorbatjovperioden. En norsk tidning beskrev nyligen en avlyssningspost i Vardø, längst norr i landet vid gränsen till Ryssland, som ett “jättelikt öra mot öst”. Men NSA:s relation till Sverige kan vara den mest intressanta. Även om Sverige officiellt var neutralt byggde Sverige faktiskt mycket nära band till både Nato och USA: s säkerhetsetablissemang i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet och var djupt involverat i kalla krigets spionoperationer. Bland underrättelsetjänsterna noterades svenskarna för sin tekniska skicklighet. Enligt den norske journalisten och underrättelsehistorikern Alf Jacobsen använde FRA på 1970- och 1980-talen den svenska ambassaden i Helsingfors för att avlyssna sovjetisk militär och diplomatisk kommunikation med hjälp av utrustning från NSA; och när de arbetade för CIA bröt svenskarna framgångsrikt de diplomatiska koderna för många länder, inklusive Brasilien, Zaire, Kina, Iran, Turkiet, Japan och Tjeckoslovakien.1 Under de senaste åren har geografisk närhet till Ryssland och utvecklingen av Internet gett nya skäl för Sverige att behålla sitt tekniska försprång: det finns väldigt få fiberoptiska undervattenskablar som förbinder Ryssland med omvärlden – bara sex, enligt kabelövervakningsorganisationen TeleGeography, av mer än tre hundra runt om i världen – och de viktigaste passerar under Östersjön. I juli 2008, när Sverige antog sin övervakningslag, noterade ett diplomatiskt telegram från den amerikanska ambassaden i Stockholm, senare publicerat av WikiLeaks, att eftersom “80 procent av Rysslands utländska kabelbaserade kommunikation går genom Sverige, legaliserar lagen Sveriges övervakning av majoriteten av Rysslands gränsöverskridande kommunikation.”
Med den ryska militären som utgör ökande hot mot Nato-allierade sedan kriget i Ukraina har sådant spioneri blivit ännu viktigare. Precis som under kalla kriget rapporteras det ofta i svensk press om rysk ubåts- och militär aktivitet i regionen, och växande krav på en skärpt militärallians med Nato och USA. (I början av 2015 anslöt sig Sverige till Natos Cyber Defense Center, en forsknings- och träningsanläggning i Tallinn, Estland, och i juni 2016 undertecknade Sverige en ny “avsiktsförklaring” med Pentagon, som syftar till att stärka en försvarsallians.) Det nyligen färdigställda finska undervattenskabelsystemet Sea Lion, som leder internettrafik från Finland direkt till Tyskland, kan dock göra det möjligt för många ryska kommunikationer att kringgå Sverige. I höstas började den finska regeringen diskutera en egen övervakningslagstiftning, som bland annat syftar till att få tillgång till de nya kabeluppgifterna. Vissa västerländska säkerhetsanalytiker ser nu Östersjön som en huvudarena i en ny kapprustning inom cyberkrigföring. I oktober 2015 rapporterade The New York Times att ryska ubåtar och spionfartyg aggressivt arbetar nära de viktiga undervattenskablarna som bär nästan all global internetkommunikation, vilket väcker oro bland vissa amerikanska militär- och underrättelsetjänstemän att ryssarna kan planera att attackera dessa linjer i tider av spänning eller konflikt.
Bland de många frågor som ställs av Skandinaviens omfamning av massövervakning är en som har dröjt kvar i marginalen under hela Snowden-debatten: Skiljer sig avancerade demokratier från sina auktoritära motparter när det gäller att få bred tillgång till medborgarnas privatliv? I en fascinerande ny studie jämförde de svenska forskarna Johan Eriksson och Johan Lagerkvist de senaste cybersäkerhetsinsatserna i Sverige och Kina.2 Vid första anblicken, som de noterar, kunde länderna inte vara mer olika: den kinesiska regeringen reglerar sina medborgares tillgång till Internet genom en enorm “brandvägg” och censursystem; Sverige har främjat Internetfrihet – tanken att obegränsad tillgång till Internet kan hjälpa till att mobilisera medborgare i utvecklingsländer och offentliggöra övergrepp mot mänskliga rättigheter – runt om i världen. Men när tillgången till Internet läggs åt sidan, konstaterar författarna, är det väldigt liten skillnad mellan de två:
Trots att Sverige är en liberal demokrati och Kina är en auktoritär enpartistat har båda staterna avancerade cyberövervakningssystem och erkände nyligen för första gången offensiv cyberkrigföringsförmåga.
Eriksson och Lagerkvist finner det “något förbryllande” att massinsamling av data och kommunikationsövervakning inte har blivit en stor fråga i valkampanjer i västerländska länder – trots “rättsliga och moraliska problem relaterade till medborgarnas integritet och privatliv, och den icke- transparenta karaktären av statlig övervakning.” Sådana program har ofta satt västerländska ledare i en motsägelsefull situation. En av de mest högröstade förespråkarna för Internetfrihet är till exempel den tidigare svenska utrikesministern Carl Bildt. Men Bildt är också en ledande försvarare av Sveriges övervakningslag från 2008, som hans regering drev igenom. När Bildt 2013 frågades vid ett forum om Internetfrihet hur han kunde förena dessa två synsätt, förklarade han att Sverige utförde övervakning i ett gott syfte. “Det finns en skillnad mellan goda stater och något mindre goda stater”, sa han. I själva verket kan de egenskaper som har gjort Sverige och Norge till framgångsrika förebilder för avancerad demokrati också ha gjort deras befolkningar mer mottagliga för statligt spioneri. I Norge har den regeringskommitté som lade fram den massövervakningslagstiftning som nu är före parlamentet hävdat att sådana åtgärder “kan motiveras som nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.” Och som svenska och norska forskare påpekar är skandinaviska medborgare benägna att anta att om regeringen säger att den behöver vissa befogenheter, så gör den förmodligen det. I Oslo berättade Eirik Løkke, en forskare vid en liberal norsk tankesmedja som just har skrivit en bok om integritet i den digitala tidsåldern, att norrmännen är mycket mer bekymrade över Googles och Facebooks befogenheter att samla in information om privatpersoner än över deras underrättelsetjänsts spioneri för NSA. En sådan ståndpunkt, observerade han, kan vara motsatsen till USA, där konsumenter rutinmässigt frivilligt lämnar mycket av sina privata identiteter till internetföretag, samtidigt som de betraktar statlig övervakning med stor skepsis.3 Ändå är det långt ifrån klart om USA: s ansträngningar att tygla NSA kommer att fortsätta, efter de explosiva avslöjandena om rysk hackning och valet. Redan innan CIA: s slutsatser rapporterades i pressen, och trots Trumps egen vägran att erkänna den ryska attacken, fanns det indikationer på att den tillträdande administrationen skulle förespråka en dramatisk expansion av övervakningsbefogenheterna. I slutet av november noterade de att två Trump-utnämnda inom brottsbekämpning och underrättelsetjänst, Jeff Sessions som justitieminister och Mike Pompeo som chef för CIA, är “ledande förespråkare för inhemsk regeringsspionering”, rapporterade Bloomberg News : I en omvändning av de begränsningar som infördes efter Edward Snowdens avslöjanden 2013 om massinsamling av data av NSA, kan Trump och kongressen röra sig mot att återinföra insamlingen av masstelefonposter, förnya befogenheter att samla in innehållet i e-post och annan internetaktivitet, lätta på restriktionerna för hackning i datorer och låta FBI hålla förundersökningar öppna längre.
Samtidigt som vi fortsätter att urholka vår integritet är det tveksamt hur mycket dessa steg skulle förbättra den nationella säkerheten. Chris Soghoian, en integritets- och cybersäkerhetsexpert för ACLU, sa till mig, för alla miljarder dollar som NSA och dess allierade har investerat i “offensiv” cyberteknik, visade de ganska grova ryska attackerna mot DNC i vilken utsträckning vi har misslyckats med att genomföra grundläggande säkerhetsåtgärder mot cyberattacker hemma. Bland de många paradoxerna i det senaste amerikanska presidentvalet, måste en verkligen vara vågen av anti-etablissemang och populistisk ilska som har fört en regering till makten som står redo att inleda vad som kan vara den största expansionen av hemlig statlig övervakning sedan attackerna den 11 september. Om den gör det kan den komma att hamna i samklang med några av de mest öppna och avancerade demokratierna i Europa.
Källor:
The New York Times: The Surveillance Engine: How the NSA Built Its Own Secret Google (https://www.nytimes.com/2013/08/29/us/nsa-foils-much-internet-encryption.html)
The New York Times: Spy Agencies Probe Angry Birds and Other Apps for Personal Data (https://www.nytimes.com/2014/01/28/world/spy-agencies-scour-phone-apps-for-personal- data.html)
The Guardian: XKeyscore: NSA tool collects ‘nearly everything a user does on the internet’ (https://www.theguardian.com/world/2013/jul/31/nsa-top-secret-program-online-data)
The Guardian: How GCHQ stepped up its online spying game (https://www.theguardian.com/uk- news/2013/aug/02/gchq-nsa-prism)
2023-06-15 #32 Rapport från den misslyckade staten Sverige. Swish tar inget ansvar för dubbeldragning utan ber kunderna att själva kräva tillbaka pengarna. Åklagarmyndigheten misstänker att anledningen till att omvärlden inte vill ha våra pengar är för att det rör sig om svarta pengar. Över 100 länder samlas idag i Sankt Petersburg för det årliga BRICS mötet och Wolfgang Hansson vill straffa Putin genom att uppmana det svenska folket att genast sluta äta dajm samtidigt som TV4 går ut med att flera stora industrijättar med Wallenbergkoppling har sålt militär utrustning till Ryssland.
Michael Rae Khoury är författaren av rapporten som belyser det Wallenbergkontrollerade företaget Ericsson och deras korruption, muthärvor, slavarbete och brott mot mänskligheten. Nu finns den här rapporten även på svenska och kommer inom kort även släppas som ljudbok.
Tack till Mats Larsson på Mats Art och alla er som bidragit till att den svenska versionen av den här rapporten blev verklighet.
