Tänk att en sträng diktatur godkänner utländska företag med monopol i landet.
Mitt under pandemin så åkte Wallenberg i specialchartrade plan för att hämta hem labbutrustning från Kina:
https://www.svd.se/a/b5V20g/wallenbergs-kupp-spelet-bakom-unika-coronalabbet
Wallenberg har mer investerat i Kina än vad Kina har i Sverige!
Kina säger att ett fåtal svenskar på ett brutalt vis lägger sig i Kinas inre angelägenheter:
Ericsson använder slavarbetare i Kina:
https://www.expressen.se/gt/ericsson-i-samarbete-med-kritiserad-slavfabrik-i-kina/
Jacob Wallenberg:
”Mitt engagemang som medlem i Shanghais borgmästares internationella råd sedan 25 år, och motsvarande engagemang i Tsinghua universitets internationella råd, ger mig insikter och kontaktytor till det kinesiska samhället som ger möjlighet att framföra synpunkter kring hur handel och annat utbyte bör bedrivas. Vi i familjen tror på att hålla dialogen öppen och rak.”
Hela artikeln:
“Wallenberg om Kina: ”Inget att vinna på konfrontation”
Måndag den 21 oktober i år – bara ett dygn efter att tusentals demonstranter drabbat samman med polisen i Hongkong i ännu en uppgörelse – satte sig Jacob Wallenberg i en beige, tronliknande fåtölj i ett rum i Shanghai. Intill honom fanns en annan kostymklädd man i en likadan stol.
Det hela liknade ett toppmöte mellan två världsledare.
Vilket det, på sitt sätt, var.
Mannen är nämligen inte vem som helst. Han heter Li Qiang, är kommunistpartiets sekreterare i Shanghai. Som medlem av partiets 25-hövdade politbyrå, partiets själva styrelse, är han en av de mäktigaste männen i hela Kina.
Med på mötet var också amerikanen Maurice R Greenberg, tidigare chef för den amerikanska försäkringsjätten AIG.
Händelsen finns på bild. Den är publicerad på nätutgåvan av den statsägda dagstidningen Shanghai Daily ihop med ett kort referat:
”Li tackade de två gästerna för deras medverkan i skapandet av IBLAC och och deras värdefulla råd och förslag till Shanghais sociala och ekonomiska utveckling”.
IBLAC står för International Business Leaders Advisory Council och är ett råd med globala näringslivshöjdare kopplat till Shanghais borgmästare. Jacob Wallenberg och Maurice Greenberg var i stan för rådets årliga sammankomst. Vilket också var skälet till mötet med Li Qiang.
Att Jacob Wallenberg träffar en person ur Kinas högsta ledning är inte ovanligt. Wallenberg har varit medlem av IBLAC i många år, och även under en period varit dess ordförande.
Kontakter med kinesiska politiska ledare på hög nivå har varit viktigt för många större företag som verkat i Kina genom åren, säger Kristina Sandklef, senior Kinarådgivare på konsultfirman Consilio International.
– I allmänhet är det är nyttigt att ha politiska kontakter när man bedriver verksamhet i Kina. Det underlättar livet på alla sätt. Det kan räcka med att ha en bild i receptionen med en representant från det egna företaget ihop med en lokal ledare för kommunistpartiet, så att besökare vet att man har kontakter, säger Kristina Sandklef.
Enligt Oscar Almén, forskare och Kinakännare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, har politikens roll i det kinesiska näringslivet ökat på senare år.
– Med tanke på att politik är så närvarande i Kinas slutna system, och blivit ännu mer närvarande under Xi Jinpings tid vid makten, är det klart att politiska kontakter rent allmänt är bra att ha för utländska företag, säger Oscar Almén, som också nyligen publicerat en granskning av kinesiska företagsköp i Sverige.
Exakt hur Wallenbergfamiljens politiska kontakter har hjälpt gruppens företag är svårt att slå fast. Helt klart har Kina i dag en enorm betydelse för Wallenberggruppen och dess företag, och har så haft i flera år. Bara 2018 hade sex av Wallenberggruppens största industriföretag intäkter i Kina på över 130 miljarder kronor, enligt SvD:s sammanräkning. Det är 80 procent mer än samma sex företag drog in från Kina år 2010.
Det handlar om börsnoterade bolag som ägs i flera steg, via det noterade förvaltningsbolaget Investor och det onoterade FAM, som i sin tur ägs och kontrolleras av Wallenbergstiftelserna. FAM och Investor äger aktier med stor rösträtt som ger familjen och dess representanter en ledande ställning i bolagen.
För flera av bolagen är Kina i dag näst största marknad.
I verkstadsjätten Atlas Copco stod i fjol kinesiska kunder för 18 procent av försäljningen. I ABB var samma siffra 15 procent. I kullagertillverkaren SKF, 16 procent.
Det kan jämföras med andelen av Sveriges export till Kina, som 2018 låg på 4,7 procent. Visserligen är nämnda företag globala och Kina utgör motsvarande 19 procent av världsekonomin, räknat som BNP. Men det är ändå klart att Kina är en långt viktigare marknad för Wallenbergfamiljens bolag, än för flera andra svenska globala företag. Till exempel var Kina-andelen av Sandviks försäljning bara 7 procent och av Assa Abloys 6 procent.
Det här sjukhusbesöket råkade därefter skapa ett särskilt band mellan mig och Jiang Zemin.
Skulle det bli allvar med Kinas senaste hot, som det formulerades av ambassadören Gui Congyou förra veckan i en intervju med Göteborgs-Posten, att ”begränsa utbytet och samarbetet inom ekonomi och handel” med Sverige, kan det få stora konsekvenser för Wallenberggruppens företag. Och därmed för de svenska aktieägare och pensionssparare som har pengar investerade i bolagen.
Svenska tjänstepensionsbolag har till exempel tiotals miljarder investerade i Wallenberggruppen, och som därmed är beroende av intäkterna från Kina. Bara i Investor är tjänstemännens Alecta och arbetarrörelsens AMF tvåa och trea på listan över största ägare efter Wallenbergstiftelserna. Alectas pensionstagare äger i dag Investoraktier för 23,6 miljarder kronor, och AMF:s pensionstagare och fondandelsägare 17,7 miljarder kronor, enligt ägartjänsten Holdings.
Peter Wallenberg tar emot president Hu Jintao vid dennes besök i Sverige sommaren 2007. Utmed väggen sitter Erik Belfrage, Hans Stråberg, Carl-Henric Svanberg, Peter Wallenberg Jr, Marcus Wallenberg samt Jacob Wallenberg.
Wallenbergfamiljens ekonomiska kontakter med Kina går långt tillbaka. Jacobs pappa Peter Wallenberg har berättat i tidningen ”Företagsminnen” att han besökte Kina redan i slutet av 1970-talet, i samband med att Deng Xiaoping blev ledare och initierade det ekonomiska reformprogram som i dag – fyra decennier senare – gjort Kina till världens näst största ekonomi.
Peter Wallenberg kunde då etablera personliga relationer med Kinas absoluta toppskikt. Vid en resa i landet blev han bjuden på middag av Shanghais dåvarande borgmästare Jiang Zemin. Vid middagen trodde Peter Wallenberg, felaktigt, att han fått en hjärtinfarkt och fördes till sjukhus.
”Det här sjukhusbesöket råkade därefter skapa ett särskilt band mellan mig och Jiang Zemin, han hade ju medverkat till att rädda mitt liv. ’Hur är det med ditt gamla hjärta?’, frågade han skämtsamt när vi träffades på nytt”, sa Peter Wallenberg till Företagsminnen.
När Jiang Zemin 1989 efterträdde Deng Xiaoping som ledare stod Wallenbergfamiljen därmed i direktkontakt med toppen. Relationen fortsatte när Hu Jintao sedan tog över makten 2002. När Hu Jintao var på Stockholmsbesök sommaren 2007 var Peter Wallenberg en av dem som tog emot presidenten.
Mycket talar för att de nära relationerna har förblivit nära även efter 2012, då Xi Jinping blev president. Den Li Qiang som Jacob Wallenberg träffade härommånaden står, enligt South China Morning Post, Xi Jinping nära. Enligt tidningen är Li Qiang en av Xi Jinpings allierade från Zhejiangprovinsen. Li Qiang var enligt tidningen sekreterare under tre år till Xi Jinping, när han var ledare för kommunistpartiet i Zhejiang.
Li Qiangs företrädare i Shanghai, Han Zheng, är en annan av de partitoppar som Jacob Wallenberg haft kontakt med genom åren. Och Han Zheng är inte vem som helst. I dag är han en av sju medlemmar i politbyråns innersta krets, Xi Jinpings så kallade ”standing committee”. Det är Han Zheng som syns på bilden intill ihop med Jacob Wallenberg, vid en presskonferens 2011.
Jacob Wallenberg med Han Zheng 2011, då Han Zheng var borgmästare i Shanghai. I dag är han en av sju i den inre kretsen av kommunistpartiets Politbyrå, dess så kallade ”standing committee” som leds av president Xi Jinping.
Parallellt med att Wallenbergfamiljen har odlat sina politiska relationer har gruppens företag byggt upp en ansenlig närvaro på plats i Kina. Landet är i dag inte bara en viktig marknad för gruppen. Flera av företagen har stora produktionsanläggningar i landet. SKF har i dag till exempel nio kinesiska fabriker som är underleverantörer till fordonsindustrin. Kina är också det land där SKF har flest anställda i världen.
Vi har också sett tidigare att den här typen av hot är ett sätt att visa inrikespolitiskt att man vågar stå upp emot västerländska stater.
ABB är en annan Wallenbergjätte med stor kinesisk närvaro. I november 2018 invigde koncernen ett tillverknings- och utvecklingscenter i Xiamen, som när det är klart blir koncernens största innovations- och tillverkningsanläggning med 3 500 anställda, en investering på totalt cirka 3 miljarder kronor. År 2018 beslutade ABB också att bygga en ny robotfabrik i Shanghai.
Wallenbergbolagen brukar också samarbeta om nätverk och politiska kontakter världen över. Att det i allra högsta grad fortgår bekräftade Johan Forssell, vd för gruppens investmentbolag Investor, så sent som häromveckan. Enligt Forssell är bland det viktigaste Investor kan bidra med för bolagen just nätverket i Asien, och då i synnerhet i Kina.
Visserligen är flera av de ovan nämnda företagen inte helsvenska. ABB, Astra Zeneca och Stora Enso har till och med huvudkontor utomlands. Men med tanke på hur välkända Wallenberg är i Kina är det nog uppenbart för myndigheterna i landet att familjen är dess största ägare. Och att företagen skulle kunna påverkas av en ekonomisk konflikt.
Enligt Oscar Almén, forskare på FOI, beror konsekvenserna på vilka medel Kina väljer att svara med.
– Om de väljer handelsvägen, med tullar och liknande, så hamnar ju frågan i EU som reglerar svenska handelsförhållanden. Sedan finns ju sätt att göra det mer inofficiellt där svenska företag i Kina kan drabbas på en rad andra sätt, säger Oscar Almén.
– Man kan jämföra med vad som hände med laxen efter konflikten med Norge. Sanitetstesterna för importerad lax blev striktare och möjligheten att få importlicenser försvårades. Det var dock inte Kinas regering som officiellt genomförde detta. Genom små medel kunde det ge stora effekter, säger han.
Enligt Oscar Almén är det däremot inte säkert att Kina faktiskt går vidare med sitt hot.
– Kina måste ju göra en kalkyl över hur kostsamt det kan bli, landet är ju också beroende av flera av företagen som verkar i landet. Vi har också sett tidigare att den här typen av hot är ett sätt att visa inrikespolitiskt att man vågar stå upp emot västerländska stater och det fungerar även som ett sätt att skrämma andra att inte utmana Kina i framtiden.
Wallenbergfamiljen har vid upprepade tillfällen fått svara för sina nära kopplingar till Kina och hur det rimmar med landets problem med mänskliga rättigheter. Hela tiden har familjen försvarat sig med att deras närvaro bidrar till ekonomisk utveckling och därmed stärker riktningen mot demokrati.
Som till exempel Jacob Wallenberg i Ekots lördagsintervju 2006:
”Det har varit en otrolig utveckling tack vare att man faktiskt bejakar ekonomisk utveckling. Och då tror jag den demokratiska utvecklingen också följer med. Eller, rättare sagt, jag tror inte. Jag är helt övertygad om att det är så.”
Att ökad rikedom i Kina skulle leda till ökad demokrati är ju ett argumentet som blir allt svårare att hävda.
Frågan är än mer aktuell i dag. Flera politiker och människorättsorganisationer är tydliga i slutsatsen att Kina under Xi Jinping vid makten har tagit flera steg i mer repressiv, mindre demokratisk riktning.
Som Human Right Watch inleder sin senaste rapport för läget i landet.
”President Xi Jinping, född 1953, har indikerat sin avsikt att styra under obegränsad tid efter att Kinas lagstiftande församling i mars la ett tillägg till konstitutionen i syfte att avskaffa den bortre tidsgränsen för presidentskapet. Denna åtgärd var också kännetecknande för den ökande repressionen.”
Oscar Almén på FOI är skeptisk till tron att ekonomisk utveckling även skulle förbättra situationen för mänskliga rättigheter.
– Att ökad rikedom i Kina skulle leda till ökad demokrati är ju ett argumentet som blir allt svårare att hävda. Kina går i dag mer och mer mot ett autokratiskt system, på alla plan, med minskade friheter och ökad politisk styrning, säger han, men poängterar att det finns enstaka undantag som går i motsatt riktning.
– Möjligheten för enskilda medborgare att stämma staten har ökat på senare år och vi har också sett fler som har utnyttjat den möjligheten. Det är viktigt att komma ihåg, även om den övergripande trenden är mot mer politisk kontroll.
Flera händelser den senaste tiden har också stärkt tesen att regimen i Peking går i en mer repressiv riktning. Ett exempel är de återkommande avslöjanden av Kinas behandling av minoriteter i Xinjiangprovinsen, där över en miljon människor har satts i olika läger och fängelser.
Representanter för Kinas regim har beskrivit lägren främst som skolor, där de intagna varit elever. Men som flera internationella medier och organisationer har visat handlar det snarast om långt mer brutala anstalter där alla som sätter sig till motvärn bestraffas. New York Times avslöjade nyligen att de hårdföra åtgärderna beordrats från Kinas högsta politiska ledning. President Xi Jinping ska i tal till partiföreträdare ha krävt att ”ingen nåd” skulle visas mot den muslimska minoritetsbefolkningen och att landet använde alla ”diktaturens verktyg” i det arbetet.
Utvecklingen i Hongkong är ett annat aktuellt exempel. Myndigheternas behandling av demonstranterna och det lagförslag som de protesterade mot ses båda som exempel på en mer hårdför inställning från centralmakten i Peking.
För Sverige har fängslandet av den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai vridit upp kritiken mot den kinesiska statsmaktens metoder. Vilket nu är bakgrunden till ambassadören Gui Congyous hot i GP häromdagen om ”motåtgärder”. När och hur dessa ska omsättas i praktiken är fortfarande oklart. Utrikesminister Ann Linde sa till Ekot efter uttalandet att UD ”inte fått någon konkret information om detta från Peking” via de normala kanalerna.
I GP-intervjun upprepar Gui Congyou det svar som Kina ofta använder när personer eller organisationer i andra länder kritiserar regeringens agerande och politik:
”Vilken politik den kinesiska regeringen för är Kinas interna angelägenheter. Inga länder, organisationer eller privatpersoner har rätt att blanda sig i det”, säger han i intervjun.
SvD har ställt ett antal specifika frågor till Jacob Wallenberg om hur han i dag ser på gruppens verksamhet i Kina och på familjens kontakter med landets politiska ledning. Jacob Wallenberg har inte velat besvara frågorna direkt, men i stället formulerat ett skriftligt uttalande till SvD.
I uttalandet skriver han att familjen allmänt ”har en stark tro på att handel och öppenhet gynnar ekonomisk utveckling och skapar förutsättningar för ett ökat välstånd för alla och dessutom bidrar till fredlig samexistens länder emellan. Detta gäller även Kina.”.
Jacob Wallenberg understryker dock att man inte ser okritiskt på landets expansion.
”Kinas ekonomiska framväxt och ambition innebär inte att man ska vara naiv kring vilken politisk roll Kina önskar spela, och därför är det angeläget att ställa samma krav på Kina vad gäller handel och konkurrens som man ställer på andra utvecklade länder. Det måste vara ett level playing field.”
Jacob Wallenberg skriver att han vid flera tillfällen har talat med Kinas ledare om landets problem med mänskliga rättigheter. Men han upprepar också sin tidigare uttalade övertygelse att med ekonomisk utveckling bör på sikt även ökade medborgerliga fri- och rättigheter komma.
”Att så ännu inte har skett i Kina beklagar jag, vilket jag också upprepade gånger och tydligt har tagit upp med kinesiska ledare. Men politiken – inte näringslivet – ska hantera politiska frågor. Jag tror att ökad transparens och öppenhet är en förutsättning för fortsatt långsiktig ekonomisk utveckling i Kina.”
I uttalandet nämner Jacob Wallenberg däremot ingenting om några specifika frågor som han har diskuterat med de kinesiska ledare han träffat, som till exempel frågan om den fängslade svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai och fånglägren i Xinjiang. Inte heller om han tror att hoten från den kinesiska ambassadören kan påverka Wallenbergföretagens stora närvaro i Kina.
”Relationen med Kina är komplicerad. Jag förespråkar dialog och långsiktighet, fortsatt handel och utbyte på alla nivåer. Vi har inget att vinna på konfrontation, men vi ska stå upp för våra värderingar och utnyttja våra förtroendefulla kontaktytor för att lyfta fram våra farhågor och gemensamma utmaningar.”
Jacob Wallenberg skriver att man även i framtiden kommer att odla kontakter med de kinesiska ledarna.
”Familjen har sedan öppnandet av Kina strävat efter nära relationer med den politiska ledningen i Kina. Förhoppningsvis har det gynnat bolagens möjligheter att etablera sig och växa på den kinesiska marknaden”, skriver Jacob Wallenberg.
Han vädrar heller inga tankar på att sluta som medlem av IBLAC i Shanghai, där han träffar politbyråmedlemmar som Li Qiang och Han Zheng.
”Mitt engagemang som medlem i Shanghais borgmästares internationella råd sedan 25 år, och motsvarande engagemang i Tsinghua universitets internationella råd, ger mig insikter och kontaktytor till det kinesiska samhället som ger möjlighet att framföra synpunkter kring hur handel och annat utbyte bör bedrivas. Vi i familjen tror på att hålla dialogen öppen och rak.”
