Utan att förstå varför Ukraina är utsett till det mest korrupta landet i Europa, är det många som visar solidaritet med Ukraina och berättar vad Ukraina vill och inte vill utan att ens ha satt sig in i vad ukrainare fått utstå de senaste åtta åren. Nyhetsrapporteringen är ensidig och får inte ifrågasättas, Putin är en psykisk sjuk diktator med storhetsvansinne som måste stoppas. Skrämselpropagandan mot Ryssland sitter djupt rotad i svensken “ryssen kommer” har vi hört mer än en gång men det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser.
Denna artikeln skrevs först på Bladet.se den 3 mars 2022 av Cornelia Gustafzon
“Konflikten i östra Ukraina har pågått i åtta år. Tusentals barn har levt med konflikten hela sina liv. De har upplevt våld och tvingats lämna sina hem. Sedan 2014 har närmare tre miljoner människor, varav 400 000 barn, varit i behov av humanitärt stöd. I Ukraina finns minst 7,5 miljoner barn under 18 år.”
Euromajdan
Euromajdan var en politisk protest som inleddes 21 november 2013 med ett upplopp som pågick främst på Självständighetstorget och vid flera regeringsbyggnader i Ukrainas huvudstad Kiev, men också i flera andra ukrainska städer. Under januari och februari 2014 utvecklades protesterna till en revolt mot den sittande regimen, och efter svåra sammandrabbningar i Kiev med ett stort antal döda avsattes president Viktor Janukovytj 22 februari av radan, landets parlament. Den 17 januari 2014 infördes en ny lag som begränsade mötesfriheten och skulle göra det svårare att organisera demonstrationer, och på söndagen den 19 januari samlades därför åter mellan 100 000 och 200 000 demonstranter på Majdan Nezalezjnosti i en demonstration mot lagen. Resultatet blev 105 döda, både poliser och demonstranter.
Demonstrationerna har jämförts med “Orangea revolutionen” 2004. Viktor Janukovytj både avsattes och ställdes inför riksrätt. Janukovytj flydde undan riksrätten genom en brådstörtad resa till Charkiv, vägrade att acceptera parlamentets beslut och kallade det hela för en statskupp. Han gick kort efter i exil i Ryssland. Parlamentet utlyste nyval till presidentposten 25 maj 2014.
Utbredd korruption
Enligt Transparency International är Ukraina är det mest korrupta landet i Europa och sa 2008 att ca 30 till 50 procent av alla ukrainare hade råkat ut för korruption. Den 27 oktober 2020 beslutade Ukrainas författningsdomstol att anti-korruptionslagstiftningen, inklusive den obligatoriska elektroniska inkomstdeklarationen, var författningsstridig. President Zelensky varnade då för att om parlamentet inte återupprättade dessa anti-korruptionslagar skulle utländskt bistånd, lån och en visumfri resa till Europeiska unionen vara i fara.
Att anti-korruptionslagarna aldrig infördes ledde till stora protester rapporterade SVD. På skyltar gick att läsa “kasta ut svinen i författningsdomstolen” och “Ukrainas korrumperade domstol”. Polisen ingrep inte ens när de protesterade slängde rökgranater mot domstolsbyggnaden och hotade att ta sig in.
Militär operation, invasion eller krig
Serbisk press skriver: Den ryske ambassadören i Serbien Alexander Bocan Kharchenko sa att den ryska armén har den viktigaste uppgiften att hålla civila och civila anläggningar utanför militära insatser. På morgonen på TV Prva sa ambassadören att målet med den särskilda militära aktionen var att skydda Donetsk- och Lugansk-regionerna.
“Målet är att få ett slut på folkmordet och förstörelsen av folket under de föregående åtta åren, som dessa länder har begärt av Ryssland”, sade han. “Denazifiering och demilitarisering av Ukraina är Rysslands två viktigaste uppgifter”, tillade han.
Ryssland tar inte över. Som Putin sa, målet är inte ockupation, utan demilitarisering och denazifiering, och kontroll över städer och förstörelse av militära mål är till för det syftet, som Shoigu redan har sagt”, sa ambassadören. Enligt honom är detta också viktigt för stabiliteten i Europa. Bocan Kharchenko förklarade att denazifiering innebär befrielsen av Ukraina från nazisterna. Han tillägger att den ryska armén inte riktar sig mot civila föremål, men att det, som han sa, finns många falska nyheter om det. “Det förekommer ingen skjutning mot civila föremål, folk förlitar sig på opålitlig information i sina slutsatser”, sa han.
På tal om kärnvapen frågade han om det var normalt att amerikanska kärnvapen finns i Europa. Han tror att majoriteten förstår vilken typ av regering som finns i Kiev, som, som han säger, under påverkan av radikala krafter håller Ukrainas folk som kollektiva gisslan.
“Västlandet använder Ukraina. Vi avslutar attacken som startade för åtta år sedan, mot Ryssland. Det var början på kriget mot Ryssland. Vi avslutar nu detta krig”, sade han.
Maria Zakharova, taleskvinna för det ryska utrikesministeriet, sa i en intervju att detta är en militär operation och inte en början på ett krig, det är för att förhindra en situation som kan leda till global militär konfrontation.
Rysslands utrikesministerns tal censureras i Sverige
Rysslands utrikesminister Lavrov säger att Ukraina brutit mot Minskavtalet, som skulle ge de ukrainska provinserna Donetsk och Luhansk betydande självstyre. Den 21 feb 2022 har Vladimir Putin formellt erkänt de Luhansk och Donetsk som självständiga stater. Lavrov menar också att man brutit Budapestmemorandumet 1994 då USA, Ryssland och Storbritannien åtog sig “att respektera Ukrainas oberoende och suveränitet och de befintliga gränserna för Ukraina” och “att avstå från hot eller våldsanvändning” mot landet. Dessa försäkringar spelade en nyckelroll i att övertala den ukrainska regeringen i Kiev att ge upp vad som motsvarade världens tredje största kärnvapenarsenal, bestående av cirka 1 900 strategiska kärnstridsspetsar”.
Det erkänns nu att USA har laboratorier för biologiska vapen över Ukraina och vid gränsen till Ryssland:
Enligt overifierade uppgifter är dessa biolabb finansieras genom ett bidragssystem genom International Renaissance Foundation, kontrollerad av George Soros och har nu förstörts av den ryska militären.
The Guardian skriver: “Det som hände den här veckan är att Putin tappade tålamodet och humöret. Han är rasande på den ukrainska regeringen. Han anser att det upprepade gånger förkastade Minskavtalet, som skulle ge de ukrainska provinserna Donetsk och Luhansk betydande självstyre. Han är arg på Frankrike och Tyskland, medundertecknarna och USA, för att de inte pressade Ukrainas president, Volodymyr Zelenskiy, att genomföra dem. Han är lika arg på amerikanerna för att de inte tagit till sig Rysslands säkerhetsproblem om Natos expansion och utplaceringen av offensiva missiler nära Rysslands gränser.” 1991 när Sovjetunionen upplöstes och det avtalades då 90/91 att NATO aldrig skulle utöka sin närvaro mot Ryssland.
Vem är President Zelenskyj
Volodymyr Oleksandrovytj Zelenskyj vann presidentvalet i Ukraina 2019 och intog presidentämbetet 20 maj 2019. Han är en ukrainsk politiker, komiker och skådespelare. Född 1978 och är landets yngsta presidenten genom tiderna. Zelenskyj är som majoriteten (83%) av de ukrainska judarna rysktalande men behärskar även ukrainska och engelska. Från och med den 31 december 2018 ledde Zelenskyj en framgångsrik, nästan helt virtuell, presidentkampanj för att avsätta Ukrainas sittande president, Petro Porosjenko, på bara tre till fyra månader. Ett av Zelenskyjs presidentkampanjslöften var att han bara skulle sitta en mandatperiod. Zelenskyj gick till val med mottot “Presidenten är folkets tjänare, vad de än säger”. Redan någon dag efter att han annonserat att han skulle ställa upp i presidentvalet angreps hans kampanjsida av hackers.
Tidigare presidenten Porosjenko och hans anhängare hävdade att Zelenskyjs seger skulle gynna Ryssland. Zelenskyj hade innan han blev vald inte särskilt detaljerat redogjort för sin politik, men hade dock lovat att sätta stopp för konflikten i Donbass-regionen och ta krafttag mot korruptionen. Zelenskyj sa att han ville bygga “ett starkt, kraftfullt, fritt Ukraina, som inte är Rysslands lillasyster och som inte är Europas korrupta partner utan ett oberoende Ukraina. I det ukrainska parlamentet har Zelenskyjs parti Folkets tjänare röstat igenom en rad reformer. Bl.a. att parlamentariker inte längre har immunitet och att presidenten kan ställas inför riksrätt.
Ukrainas suveränitet
FNs generalsekreterare har förklarat att Ukraina inte har ansökt om gränsregistrering sedan 1991 och enligt OSS-fördraget är Ukrainas territorium ett administrativt distrikt i USSR. Eftersom Ryssland är Sovjetunionens rättsliga efterträdare (detta bekräftas av internationella domstolars beslut om egendomstvister mellan fd Sovjetunionen och främmande länder) måste Ukraina slutföra avgränsningen av gränserna mot grannländerna och få grannländernas, inklusive Rysslands, samtycke till deras gemensamma gräns. Det krävs att allt dokumenteras och undertecknas avtal med alla grannstater. Europeiska unionen har utlovat sitt stöd till Ukraina i denna viktiga fråga och har beslutat att tillhandahålla allt tekniskt bistånd. Därför kan det antas att Ryssland inte begår några rättighetskränkningar i förhållande till Ukraina.
Elon Musk öppnar upp Starlink i Ukraina
Reuters rapporterar: Den 28 februari: “Starlink — här. Tack, @elonmusk,” twittrade Ukrainas vice premiärminister, Mykhailo Fedorov, dagar efter att ha bett SpaceX:s miljardärs vd Elon Musk om hjälp. Musk twittrade tillbaka, “Du är hjärtligt välkommen”.
Musk sa på lördagen att Starlink är tillgänglig i Ukraina och SpaceX skickar fler terminaler till landet, vars internet har störts på grund av den ryska invasionen. Fedorov tackade Ukrainas ambassadör i USA för att han hjälpte till att snabbt godkänna aktiveringen av Starlink i Ukraina.
Apropå korruption så kan tilläggas att det skandalomsusade Wallenbergägda företaget Ericsson kontrollerar telekominfrastrukturen i landet och har funnits i Ukraina sedan 1893. Ericsson ligger på topp-tre listan över det mest korrupta företaget i världen sett till utbetalade korruptionsböter. Världsbanken sa redan 1972 att “Den som kontrollerar telekominfrastrukturen kontrollerar ett lands centrala nervsystem” och nu är alltså Ukraina inte längre beroende av Ericsson.
Framtiden
Ukraina är ett land rikt på naturresurser men har exploaterats av väst och blivit ett nav för korruption, penningtvätt, droghandel och människohandel. Det ukrainska folket har levt i fattigdom, elände och humanitär misär samtidigt som intressen i väst har frodat sig i landets rikedomar. Sverige är kärnan i den djupa staten och Sveriges roll i Ukraina är inte obetydlig med våra tre hedersambassadörer Carl Bildt, Jan Eliasson och Göran Persson på plats så kan det bara gå på ett sätt- illa för folket i landet. President Zelenskyj kommer att rensa ur den djupa staten ur Ukraina tillsammans med Putin, Trump och den globala konstellation som motverkar den djupa staten.
The Swedish Kings of Cyberwar är en artikel skriven av Hugh Eakin som publicerades i The New York Review of Books den 19 januari 2017 – EN DAG före Donald Trumps invigning. Orginalartikel: https://www.nybooks.com/articles/2017/01/19/the-swedish-kings-of-cyberwar/
Svensk version producerad av Cornelia unfiltered Videoproduktion: Sokrates XVII Uppläsare: Cornelia Gustafzon
Artikeln på svenska översatt av Anna Iversen i PDF-Format:
Hugh Eakin Den 24 april 2013, bara några veckor innan Edward Snowden gick ut offentligt med sina läckor om massövervakning av National Security Agency (NSA), välkomnade General Keith B. Alexander, dåvarande chef för NSA, en grupp svenska underrättelsetjänstemän till ett hemligt tredagarsmöte på NSA- högkvarteret i Fort Meade, Maryland. I delegationen ingick Ingvar Åkesson, mångårig chef för Sveriges Försvarets radioanstalt (känd som FRA), en ljusskygg svensk statlig underrättelsetjänst, och fem medlemmar av Åkessons högre stab. Ett av syftena med mötet var att diskutera Sveriges ökande betydelse för NSA. I en lag från 2008 hade FRA fått utökade befogenheter av den svenska regeringen att dammsuga upp all kommunikation som reser över fiberoptiska nät till och från Sverige – inklusive e-post, textmeddelanden och telefonsamtal. Detta var av stort intresse för NSA, inte minst eftersom en stor andel av den ryska kommunikationen gick via Sverige. År 2011 började svenskarna dela sina övervakningsdata med NSA, som inkluderade – som NSA-tjänstemän beskrev det vid tidpunkten för mötet – en “unik samling [av kommunikationsdata] om högprioriterade ryska mål som ledarskap, inrikespolitik och energi.” NSA-tjänstemän noterade den svenska spionbyråns ovanliga tekniska förmågor och rykte för sekretess och såg det också som en idealisk samarbetspartner på sitt hacknings- och cyberkrigsprojekt, kallat Quantum. Ett av Quantum-programmen var en ambitiös operation som heter WINTERLIGHT, som syftade till att i hemlighet hacka sig in i utländska datorer och datornätverk med högt värde för att få inte bara kommunikationsdata utan också all information som lagras på hårddiskarna eller servrarna i fråga. Möjliga mål kan vara administratörer av utländska datanätverk, ministerier, olje-, försvars- och andra stora företag, samt misstänkta terroristgrupper eller andra utsedda individer. Liknande Quantum- operationer har riktat sig mot OPECs högkvarter i Wien, liksom Belgacom, ett belgiskt telekombolag vars kunder inkluderar Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Enligt NSA-dokument använde sig WINTERLIGHT av en komplex attackstrategi för att i hemlighet implantera ett skadligt program på måldatorn eller nätverket som var aktuellt. NSA:s skadliga program skulle sedan avleda alla signaler mellan dessa datorer och Internet via “oseriösa” (rougue) höghastighetsövervakningsservrar, kallade “FoxAcid” -servrar, vilket möjliggjorde för NSA att i hemlighet få tillgång till nästan alla användarens personuppgifter – och till och med att manipulera data som överfördes från en användare till en annan. Konsekvenserna för både spioneri och offensiva cyberoperationer var omfattande. Wired har beskrivit hur attacken mot den belgiska telekomsektorn kunde [kartlägga] de digitala spåren av utvalda arbetare, identifiera IP-adresserna [internetprotokoll] för arbets- och persondatorer samt Skype, Gmail och sociala nätverkskonton som Facebook och LinkedIn. Sedan skapade de förfalskade sidor, som var värd på FoxAcid-servrar, för att till exempel efterlikna en anställds legitima LinkedIn-profilsida. [text under foto: President Barack Obama med dåvarande Sveriges utrikesminister Carl Bildt på Stockholm Arlanda Flygplats, september 2013. Vid en gemensam presskonferens samma dag med dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt diskuterade Obama NSA:s övervakning.]
Intressant nog var WINTERLIGHT en gemensam insatts mellan NSA, den svenska FRA och brittiska GCHQ, men det verkar som om hackerattacker mot datorer och datanätverk har initierats av svenskarna. FRA satte upp implantaten på riktade datorer – känd i NSA-språk som “tippning”– för att omdirigera deras signaler till övervakningsservrarna, vilket möjliggjorde för GCHQ och NSA att få tillgång till deras data i vad som kallas “skott”. Vid tidpunkten för mötet i april 2013 rapporterade NSA att “förra månaden fick vi ett meddelande från vår svenska partner att GCHQ fick FRA QUANTUM-tips som ledde till 100 skott.”
Sedan de extraordinära avslöjandena om att den ryska regeringen försökte påverka det amerikanska presidentvalet 2016 med information hackad från datorerna i den demokratiska nationella kommittén och högt uppsatta demokratiska tjänstemän har cybersäkerhet blivit en brådskande nationell prioritet. Som amerikanska tjänstemän påpekar är DNC-hackningen bara den senaste i en accelererande serie av Ryssland-kopplade cyberattacker riktade mot politiska och andra institutioner i väst, inklusive den estniska regeringen och media 2007, den tyska förbundsregeringen (Bundestag) 2015, Ukrainas elnät 2015 och svenska medier i mars 2016. Mycket mindre noterat har dock varit i vilken utsträckning USA själv har samordnat med Sverige och andra allierade för att utveckla hacknings- och övervakningsverktyg som är mycket mer avancerade än de e-post “phishing”-strategier som används i de senaste ryska attackerna. Ett viktigt mål för denna teknik är Ryssland själv. NSA-tjänstemän beskriver sina svenska motsvarigheter som “extremt kompetenta, tekniskt innovativa och pålitliga” och berömde dem för att vara “skickliga i att samla in en mängd olika kommunikationer.” Noterbart är att svenska FRA hade fått tillgång till NSA:s mest kraftfulla analysverktyg, kallat XKeyscore, som enligt NSA:s dokument gör det möjligt att hämta “nästan allt en användare gör på Internet” från massövervakningsdata.
NSA noterade vidare i sin rapport från april 2013 att FRA “fortsätter att få tillgång till mer data från ytterligare telekommunikationsföretag” och att ny svensk lagstiftning också hade gett FRA utökade befogenheter att bekämpa terrorism. Enligt den amerikanska byrån hade FRA:s breda spelrum gjort Sverige till en mer pålitlig övervakningsallierad än Storbritannien. Ett dokument om NSA: s WINTERLIGHT-program rapporterar att “fortsatt GCHQ-engagemang kan vara i fara på grund av brittiska juridiska- /policybegränsningar, och i själva verket har NSA: s mål hela tiden varit … ett bilateralt avtal med den svenska partnern.”
I början av juni 2013, mindre än sex veckor efter att den svenska delegationen besökte Fort Meade, publicerades de första rapporterna om NSA:s spioneri baserat på Edward Snowden-läckorna i The Guardian och The Washington Post. Under de följande veckorna och månaderna utlöste Snowdens avslöjanden om NSA:s globala övervakningsinsatser, och i synnerhet dess program för massinsamling av data, kallat PRISM, en utdragen debatt i USA och fick slutligen kongressen att genomföra nya restriktioner för NSA 2015. Liknande granskning gjordes av Storbritanniens GCHQ och dess eget program som heter TEMPORA, som syftade till att direkt ansluta sig till de transatlantiska fiberoptiska kablar för att fånga upp vad The Guardian beskrev som “stora mängder globala e-postmeddelanden, Facebook-inlägg, internethistorik och samtal”, som den delade med NSA. Men kontroversen slutade mestadels där. I redogörelsen som framkom i den brittiska och amerikanska pressen framställdes NSA- och GCHQ- programmen i allmänhet som farliga avvikelser – fall av omfattande underrättelseöverskridande av de två mäktigaste regeringarna i västalliansen. I den mån kontinentaleuropeiska regeringar nämndes var det som offer för brittiskt och amerikanskt spioneri: målen för den ena eller den andra hade inkluderat Frankrikes presidentpalats och, mest notoriskt, den tyska förbundskanslern Angela Merkels mobiltelefon. Men tänk om vissa europeiska regeringar själva bedrev massinsamling av data om privata medborgare, med exakt samma metoder – och kanske med ännu mindre tillsyn? Medan mycket fortfarande är oklart om det svenska programmet, väcker FRA: s status som en av NSA: s mest uppskattade utländska partners stora frågor om huruvida de amerikanska och brittiska ansträngningarna var så ovanliga. Även om det knappast har nämnts i internationell press, har Sveriges avancerade internet-avlyssningssystem noterats av självaste Snowden. I ett videoinspelat vittnesmål till Europaparlamentet i mars 2014 sa Snowden: “När det gäller frågan om massövervakning är skillnaden mellan … NSA och [svenska] FRA inte en fråga om teknik, utan snarare om finansiering och arbetskraft.” (FRA har för närvarande en budget på cirka 100 miljoner dollar och cirka 700 anställda; NSA tros ha en budget på cirka 10 miljarder dollar och mer än 30 000 anställda.)
Svenska tjänstemän har inte gjort några offentliga uttalanden om WINTERLIGHT-hackningsprogrammet, men i juli 2013, när Tyskland och Frankrike pressade EU att hålla samtal med amerikanska tjänstemän för att lära sig mer om NSA-spionering i Europa, gick Sverige med Storbritannien i veto mot flytten och hävdade att EU inte hade någon befogenhet att diskutera frågor om nationell säkerhet och underrättelse. [Text under foto: Ingvar Åkesson, chef för Sveriges Försvarets Radioanstalt (FRA) från 2003 till 2013. I april 2013 deltog hani ett hemligt tre dagars möte med dåvarande NSA-direktören Keith Alexander i Fort Meade, Maryland, för att diskutera Sveriges ökande betydelse för NSA.]
På senare tid har den nuvarande svenska regeringen, under ledning av Socialdemokraterna, erkänt att Sverige bedriver “offensiv” cyberkrigföringsförmåga – vilket skulle inkludera hackning – samt teknik för att försvara sig mot cyberattacker. “Snowden-dokumenten bekräftade att det finns ett mycket intensivt samarbete mellan Sverige och USA”, berättade Mark Klamberg, en svensk rättsspecialist som har skrivit om FRA-lagen. “Överst har du NSA, och under det har du GCHQ, och under det har du… Sverige.” I själva verket har Sverige gått i spetsen för en snabb expansion av statlig övervakning i norra Europa. Sedan Snowdens vittnesmål har Europa upplevt flera terroristattacker, rekrytering av tusentals medborgare som utländska stridande i Syrien och en bredare motreaktion mot invandrare och asylsökande. Under de senaste månaderna har länder som Frankrike och Tyskland till Nederländerna, Österrike, Danmark, Finland och Norge övervägt eller antagit lagstiftning som syftar till att möjliggöra ökad övervakning av deras befolkningar.
Den 17 november antog det brittiska parlamentet Investigatory Powers Act, vilket legaliserar en mängd olika hacknings- och spionageaktiviteter av den brittiska regeringen; The Guardian har beskrivit det som att det ger “de mest omfattande övervakningsbefogenheterna i västvärlden.” Och med den tillträdande administrationen av Donald Trump som talar om en storskalig expansion av nationella säkerhetsprogram i USA, inklusive en möjlig återgång till massinsamling av telefondata av NSA – vilket påstås ha övergivits i NSA-reformen från 2015 – kan de avancerade västerländska demokratierna vara på väg in i en ny era av hemlig regeringsövervakning. I många avseenden framstår Sverige som ett osannolikt land att leda detta angrepp. Den svenska staten anses allmänt vara en modellsocialdemokrati och är känd för sitt förespråkande av mänskliga rättigheter, dess breda skydd av sociala friheter, dess regering genom konsensus och dess expansiva välfärdsstat. I motsats till USA och Storbritannien har nationell säkerhet aldrig varit en överordnad angelägenhet: Sverige har följt en politik av officiell neutralitet i mer än tvåhundra år, det tillhör inte Nato, och det har bara haft en marginell del i “kriget mot terrorismen”. Under en stor del av det senaste decenniet har den svenska regeringen också varit en ledande förespråkare för internetfrihet i utvecklingsländerna, vilket den hävdar är ett centralt inslag i demokratin. Med uppkomsten av Internet befann sig FRA – en spionbyrå som ägnar sig åt radio, radar och annan “signalspaning” – i fara att bli föråldrad. I början av 2000-talet började man utveckla teknologi för att avlyssna de fiberoptiska undervattenskablar som nästan alla interkontinentala e-postmeddelanden, telefonsamtal och annan kommunikation nu går igenom, och 2007 och 2008 föreslog den svenska regeringen, då ledd av de borgerliga Moderatpartiet, lagen som ger FRA bred tillgång till kabeltrafik. Spionbyrån skulle även kunna lagra metadata som den extraherade – enligt uppgift på en enorm databas som heter Titan – i ett år. Vid den tiden hölls det offentliga protester på Riksdagens trappor och grupper som USA-baserade Electronic Frontier Foundation föreslog att sådana omfattande övervakningsbefogenheter skulle vara oöverträffade. Men i juni 2008, efter att regeringen gjort några eftergifter, inklusive inrättandet av en hemlig tillsynsdomstol, passerade lagen snävt och debatten slutade i stort sett. Fem år senare, när en svensk tv-kanal avslöjade Snowden-dokumenten som visade Sveriges omfattande samarbete med NSA för att spionera på Internetanvändare – och till och med hacka sig in i deras datorer – var svaret dämpat. Till skillnad från i USA hölls inga parlamentariska utfrågningar. Enligt Klamberg, en svensk rättslärd, förblir riksdagsledamöter i mörkret om många aspekter av FRA-programmet och det kan fortfarande finnas brist på medvetenhet om dess omfattning. “När lagstiftningen antogs”, sa han, “var budskapet att den var väl reglerad och att endast små mängder data skulle lagras. Men när jag studerar lagen och läser rapporterna från den svenska Datainspektionen framträder bilden motsatt: övervakningen och lagringen av data är enorm, särskilt när det gäller metadata.” För NSA och GCHQ, hävdar andra analytiker, har FRA-lagen gett en täckning för övervakningsprogram med tvivelaktig laglighet. Den 21 december ställde sig EU-domstolen på utmanarnas sida mot svepande lagar i Sverige och Storbritannien som kräver att telekomföretag lagrar samtal och textmeddelanden och fann att “EU-lagstiftningen utesluter nationell lagstiftning som föreskriver generell och urskillningslös lagring av data.” Observatörer har noterat likheter mellan den vagt formulerade FRA-lagen och en amerikansk lag som kallas FISA Amendments Act, som också antogs 2008 och som NSA har citerat som rättslig grund för sitt eget PRISM-program. Den svenska regeringen har också varit skicklig på att undvika granskning av sitt övervakningssamarbete med USA, kanske genom att hålla några av dessa arrangemang informella. (Enligt ett diplomatiskt telegram publicerat av Wikileaks, när en amerikansk delegation besökte Sverige i november 2008 för att försöka ingå ett underrättelsesamarbetsavtal, tvekade svenska justitiedepartementet att säga ja och hävdade att “befintliga informella kanaler, som täcker ett brett spektrum av brottsbekämpning och anti-terrorismsamarbete, skulle granskas mer intensivt av riksdagen och kanske äventyras.”)
Sverige var inte heller det enda skandinaviska landet som anammat massövervakning under åren före Snowdens avslöjanden. Flera NSA-dokument nämner också den norska underrättelsetjänsten (NIS), och idecember 2013 rapporterade den norska tidningen Dagbladet, i samarbete med den amerikanska journalisten Glenn Greenwald, att Norge försåg NSA med tiotals miljoner meddelanden varje månad. Med hjälp av NSA-dokument och källor i Norge avslöjade tidningen att NIS riktade sig mot Ryssland i synnerhet och “bedrev övervakning mot politiker” samt ryska militära och energimål. Den noterade också att NIS, med hjälp av NSA, förvärvade en hundramiljoner-dollars “Windsor Blue-derivatsuperdator”, kallad STEELWINTER, för att analysera krypterad övervakningsdata, och att NIS arbetade med NSA: s kryptanalysavdelning för att göra det. Liksom Sverige betraktas Norge ofta som en framgångsrik socialdemokrati med en lång historia av förespråkande för mänskliga rättigheter. Norge i synnerhet är känt för sitt robusta skydd av yttrandefriheten och sin tradition av statlig öppenhet. Liksom Sverige har det länge rankats högt bland västerländska nationer i mått på medborgarnas förtroende för statliga institutioner. Och medan Norge är medlem i Nato, har det också hållit sig mestadels i periferin av kriget mot terrorismen. Ändå har norrmännen i stort sett varit oberörda av avslöjanden om deras regerings hemliga samarbete med NSA. Efter Dagbladets reportage om Norges massövervakningsprogram blev det en kortvarig kontrovers i pressen. Men chefen för norsk underrättelsetjänst hävdade att de uppgifter Norge samlade in var från utländsk snarare än inhemsk kommunikation och kontroversen slutade snabbt. I Oslo berättade Karsten Friis, senior rådgivare vid Utrikespolitiska institutet i Norge, att många norrmän är stolta över att deras land har blivit så viktigt i amerikanska underrättelseinsatser. “Det fanns en känsla av att vi har den här kapaciteten och vi är inte rädda för att prata om det,” sa Friis. I en artikel i Dagbladet bestred Greenwald den norske spionchefens påstående och hävdade att NSA-dokument visar att uppgifterna sannolikt inkluderar kommunikation från norrmännen själva. Däremot är norrmännen oroade över övervakning av FRA, eftersom cirka 80 procent av norsk Internettrafik – även inhemska kommunikationer från en norrman till en annan – passerar genom Sverige. Delvis som ett resultat har det norska parlamentet börjat debattera en så kallad Digital Border Defenses- lag, som i praktiken skulle ge norsk underrättelsetjänst liknande tillgång till internationella fiberoptiska kablar som FRA har.
I oktober berättade Bjørn Erik Thon, chef för den norska dataskyddsmyndigheten, en myndighet som ansvarar för integritetsfrågor, att han hade allvarliga reservationer mot lagförslaget, eftersom det skulle vara mycket svårt att förhindra att norrmännens data också samlades in, trots planer på att “filtrera bort” dataflöden från Norges egna källor. Han sa att hans myndighet arbetade med en rapport som var kritisk till lagförslaget. Men Thon tillade att den föreslagna lagstiftningen har mött lite motstånd bland de största partierna eller i pressen och sannolikt kommer att gå igenom under de kommande månaderna. “Det är helt enkelt inte en stor oro här.” Hemlig regeringsavlyssning har en lång historia i Skandinavien. I kraft av sin position på Europas norra flank med Ryssland i öst var den skandinaviska halvön avgörande för västerländska underrättelsetjänstemän under det kalla kriget, och både Norge och Sverige utvecklade sofistikerade signalspaningsprogram. Enligt NSA-dokument har den amerikanska myndigheten haft nära band till norsk underrättelsetjänst så långt tillbaka som på 1950-talet. Med Norges position som Natos norra brohuvud mot öst fortsatte relationen fram till Gorbatjovperioden. En norsk tidning beskrev nyligen en avlyssningspost i Vardø, längst norr i landet vid gränsen till Ryssland, som ett “jättelikt öra mot öst”. Men NSA:s relation till Sverige kan vara den mest intressanta. Även om Sverige officiellt var neutralt byggde Sverige faktiskt mycket nära band till både Nato och USA: s säkerhetsetablissemang i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet och var djupt involverat i kalla krigets spionoperationer. Bland underrättelsetjänsterna noterades svenskarna för sin tekniska skicklighet. Enligt den norske journalisten och underrättelsehistorikern Alf Jacobsen använde FRA på 1970- och 1980-talen den svenska ambassaden i Helsingfors för att avlyssna sovjetisk militär och diplomatisk kommunikation med hjälp av utrustning från NSA; och när de arbetade för CIA bröt svenskarna framgångsrikt de diplomatiska koderna för många länder, inklusive Brasilien, Zaire, Kina, Iran, Turkiet, Japan och Tjeckoslovakien.1 Under de senaste åren har geografisk närhet till Ryssland och utvecklingen av Internet gett nya skäl för Sverige att behålla sitt tekniska försprång: det finns väldigt få fiberoptiska undervattenskablar som förbinder Ryssland med omvärlden – bara sex, enligt kabelövervakningsorganisationen TeleGeography, av mer än tre hundra runt om i världen – och de viktigaste passerar under Östersjön. I juli 2008, när Sverige antog sin övervakningslag, noterade ett diplomatiskt telegram från den amerikanska ambassaden i Stockholm, senare publicerat av WikiLeaks, att eftersom “80 procent av Rysslands utländska kabelbaserade kommunikation går genom Sverige, legaliserar lagen Sveriges övervakning av majoriteten av Rysslands gränsöverskridande kommunikation.”
Med den ryska militären som utgör ökande hot mot Nato-allierade sedan kriget i Ukraina har sådant spioneri blivit ännu viktigare. Precis som under kalla kriget rapporteras det ofta i svensk press om rysk ubåts- och militär aktivitet i regionen, och växande krav på en skärpt militärallians med Nato och USA. (I början av 2015 anslöt sig Sverige till Natos Cyber Defense Center, en forsknings- och träningsanläggning i Tallinn, Estland, och i juni 2016 undertecknade Sverige en ny “avsiktsförklaring” med Pentagon, som syftar till att stärka en försvarsallians.) Det nyligen färdigställda finska undervattenskabelsystemet Sea Lion, som leder internettrafik från Finland direkt till Tyskland, kan dock göra det möjligt för många ryska kommunikationer att kringgå Sverige. I höstas började den finska regeringen diskutera en egen övervakningslagstiftning, som bland annat syftar till att få tillgång till de nya kabeluppgifterna. Vissa västerländska säkerhetsanalytiker ser nu Östersjön som en huvudarena i en ny kapprustning inom cyberkrigföring. I oktober 2015 rapporterade The New York Times att ryska ubåtar och spionfartyg aggressivt arbetar nära de viktiga undervattenskablarna som bär nästan all global internetkommunikation, vilket väcker oro bland vissa amerikanska militär- och underrättelsetjänstemän att ryssarna kan planera att attackera dessa linjer i tider av spänning eller konflikt.
Bland de många frågor som ställs av Skandinaviens omfamning av massövervakning är en som har dröjt kvar i marginalen under hela Snowden-debatten: Skiljer sig avancerade demokratier från sina auktoritära motparter när det gäller att få bred tillgång till medborgarnas privatliv? I en fascinerande ny studie jämförde de svenska forskarna Johan Eriksson och Johan Lagerkvist de senaste cybersäkerhetsinsatserna i Sverige och Kina.2 Vid första anblicken, som de noterar, kunde länderna inte vara mer olika: den kinesiska regeringen reglerar sina medborgares tillgång till Internet genom en enorm “brandvägg” och censursystem; Sverige har främjat Internetfrihet – tanken att obegränsad tillgång till Internet kan hjälpa till att mobilisera medborgare i utvecklingsländer och offentliggöra övergrepp mot mänskliga rättigheter – runt om i världen. Men när tillgången till Internet läggs åt sidan, konstaterar författarna, är det väldigt liten skillnad mellan de två:
Trots att Sverige är en liberal demokrati och Kina är en auktoritär enpartistat har båda staterna avancerade cyberövervakningssystem och erkände nyligen för första gången offensiv cyberkrigföringsförmåga.
Eriksson och Lagerkvist finner det “något förbryllande” att massinsamling av data och kommunikationsövervakning inte har blivit en stor fråga i valkampanjer i västerländska länder – trots “rättsliga och moraliska problem relaterade till medborgarnas integritet och privatliv, och den icke- transparenta karaktären av statlig övervakning.” Sådana program har ofta satt västerländska ledare i en motsägelsefull situation. En av de mest högröstade förespråkarna för Internetfrihet är till exempel den tidigare svenska utrikesministern Carl Bildt. Men Bildt är också en ledande försvarare av Sveriges övervakningslag från 2008, som hans regering drev igenom. När Bildt 2013 frågades vid ett forum om Internetfrihet hur han kunde förena dessa två synsätt, förklarade han att Sverige utförde övervakning i ett gott syfte. “Det finns en skillnad mellan goda stater och något mindre goda stater”, sa han. I själva verket kan de egenskaper som har gjort Sverige och Norge till framgångsrika förebilder för avancerad demokrati också ha gjort deras befolkningar mer mottagliga för statligt spioneri. I Norge har den regeringskommitté som lade fram den massövervakningslagstiftning som nu är före parlamentet hävdat att sådana åtgärder “kan motiveras som nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.” Och som svenska och norska forskare påpekar är skandinaviska medborgare benägna att anta att om regeringen säger att den behöver vissa befogenheter, så gör den förmodligen det. I Oslo berättade Eirik Løkke, en forskare vid en liberal norsk tankesmedja som just har skrivit en bok om integritet i den digitala tidsåldern, att norrmännen är mycket mer bekymrade över Googles och Facebooks befogenheter att samla in information om privatpersoner än över deras underrättelsetjänsts spioneri för NSA. En sådan ståndpunkt, observerade han, kan vara motsatsen till USA, där konsumenter rutinmässigt frivilligt lämnar mycket av sina privata identiteter till internetföretag, samtidigt som de betraktar statlig övervakning med stor skepsis.3 Ändå är det långt ifrån klart om USA: s ansträngningar att tygla NSA kommer att fortsätta, efter de explosiva avslöjandena om rysk hackning och valet. Redan innan CIA: s slutsatser rapporterades i pressen, och trots Trumps egen vägran att erkänna den ryska attacken, fanns det indikationer på att den tillträdande administrationen skulle förespråka en dramatisk expansion av övervakningsbefogenheterna. I slutet av november noterade de att två Trump-utnämnda inom brottsbekämpning och underrättelsetjänst, Jeff Sessions som justitieminister och Mike Pompeo som chef för CIA, är “ledande förespråkare för inhemsk regeringsspionering”, rapporterade Bloomberg News : I en omvändning av de begränsningar som infördes efter Edward Snowdens avslöjanden 2013 om massinsamling av data av NSA, kan Trump och kongressen röra sig mot att återinföra insamlingen av masstelefonposter, förnya befogenheter att samla in innehållet i e-post och annan internetaktivitet, lätta på restriktionerna för hackning i datorer och låta FBI hålla förundersökningar öppna längre.
Samtidigt som vi fortsätter att urholka vår integritet är det tveksamt hur mycket dessa steg skulle förbättra den nationella säkerheten. Chris Soghoian, en integritets- och cybersäkerhetsexpert för ACLU, sa till mig, för alla miljarder dollar som NSA och dess allierade har investerat i “offensiv” cyberteknik, visade de ganska grova ryska attackerna mot DNC i vilken utsträckning vi har misslyckats med att genomföra grundläggande säkerhetsåtgärder mot cyberattacker hemma. Bland de många paradoxerna i det senaste amerikanska presidentvalet, måste en verkligen vara vågen av anti-etablissemang och populistisk ilska som har fört en regering till makten som står redo att inleda vad som kan vara den största expansionen av hemlig statlig övervakning sedan attackerna den 11 september. Om den gör det kan den komma att hamna i samklang med några av de mest öppna och avancerade demokratierna i Europa.
Källor:
The New York Times: The Surveillance Engine: How the NSA Built Its Own Secret Google (https://www.nytimes.com/2013/08/29/us/nsa-foils-much-internet-encryption.html)
The New York Times: Spy Agencies Probe Angry Birds and Other Apps for Personal Data (https://www.nytimes.com/2014/01/28/world/spy-agencies-scour-phone-apps-for-personal- data.html)
The Guardian: XKeyscore: NSA tool collects ‘nearly everything a user does on the internet’ (https://www.theguardian.com/world/2013/jul/31/nsa-top-secret-program-online-data)
The Guardian: How GCHQ stepped up its online spying game (https://www.theguardian.com/uk- news/2013/aug/02/gchq-nsa-prism)
Michael Rae Khoury är författaren av rapporten som belyser det Wallenbergkontrollerade företaget Ericsson och deras korruption, muthärvor, slavarbete och brott mot mänskligheten. Nu finns den här rapporten även på svenska och kommer inom kort även släppas som ljudbok.
Tack till Mats Larsson på Mats Art och alla er som bidragit till att den svenska versionen av den här rapporten blev verklighet.
Sweden is a small country but very sharp. Wallenberg är kärnan i djupa staten, skuggregeringen eller icke folkvalda som styr i bakgrunden eller vad du nu vill kalla det. Vars motto är Esse Non Videri, verka utan att synas. Dom kontrollerar telekominfrastrukturen, telefoni, bredband, 5G osv genom Ericsson och kraftförsörjningen genom ABB i 184 länder, dom kontrollerar Nasdaq och teknologin för 150 börser. Dom kontrollerar SEB för bankverksamhet, Astra Zeneca som gör vaccin, Atlas Copco som sysslar med gruvor och utvinning av naturresurser, SAAB som gör vapen, stridsplan, Redbee som har över 400 TV-stationer inkl. BBC osv osv. Alla techbolag som Apple, Google, Amazon, Facebook, Twitter, Microsoft etc har sina serverhallar i Sverige och betalar licensavgifter till Wallenberg för att få finnas på internet därmed har Wallenberg stor kontroll på deras verksamhet. Utöver detta som även visas i inslaget som finansierar dom forskning, utbildning, juristutbildning, utbildning i vapen, demokratifrågor osv osv. Listan kan göras lång och denna familjen är utan tvekan den mest inflytelserika på jorden. När Trump sa att han skulle ”drain the swamp” så menade han det. Svampen som sugit ut all näring, all vätska, alla rikedomar från resten av folken på jorden. För varje dag som går så ser vi förfallet och att verka utan att synas inte riktigt fungerar för dom. Nu ser hela världen hur detta ekosystemet som Wallenberg byggt upp fungerar och vilka som gynnas. Dom ligger bakom Federal Reserve Act, Bilderberg gruppen där Wallenberg fortfarande är ordförande (finns intressant dokumentation på Wikileaks) och EU. Underrättelsetjänster kontrolleras av Ericsson, avlyssning går igenom dom och därmed också Darknet som dom enkelt hade kunnat stänga ned om dom velat. Sverige (eller Wallenberg som är Sverige) är det sjätte ögat i Five Eyes bara det att dom har kontroll på allt utan att vara med. Wallenberg är the invisible enemy och the people in the shadows som Trump talar om. Sverige är varken neutralt, inget litet land och definitivt ingen humanitär stormakt. Det lidande, fattigdom och elände som denna familj orsakat hela världen är obeskrivlig och allt kommer fram nu i ljuset av verkligheten och vi kommer få skämmas som svenskar. Vilket parti eller politiker belyser detta, nej ingen, eftersom dom är tillsatta av samma familj och ingen får bli politiker utan att det är godkänts av Wallenberg. Så nej vi har inte haft demokrati heller. Deras tid är över nu!
